Samägd egendom. Storleken av samägares andelar

6 juni 2024

När två eller flera personer gemensamt förvärvar viss egendom genom köp har de frihet att bestämma andelarnas storlek, exempelvis i förhållande till hur mycket pengar var och en har bidragit med, såvida det inte föreligger någon omständighet som ger stöd för att fördelningen av andelarnas storlek ska ske på annat sätt.

Denna princip kommer till uttryck i 1 § andra meningen samäganderättslagen. Där framgår att andelarna ska räknas “för lika”, där inte annat förhållande kan visas. För att principen om lika stora andelar ska frångås krävs enligt 1 § andra meningen samäganderättslagen att annat förhållande “kan visas.”

Förutsättningen för att frångå principen om lika stora andelar

För att avvika från principen om lika stora andelar krävs att det på något sätt går att “bevisa” eller “styrka” att den samägda egendomen har andra andelar än vad som följer av antalet delägare. Detta ska dock inte tolkas som att det finns ett generellt strängt beviskrav i fråga om andelar i samägd egendom har annan storlek än vad som följer av antalet delägare.

Som exempel kan nämnas två personer som gemensamt köpt viss värdefull egendom där den ena personen betalade 100 000 kr av köpesumman och den andra personen betalade 200 000 kr. Mellan dem var det avsett att den förre skulle äga en tredjedel och den senare två tredjedelar, vilket dock inte kom till uttryck i köpehandlingen. För den som betalade 200 000 kr kan det vara svårt att i efterhand bevisa detta, om den som endast betalade 100 000 kr bestrider påståendet eller är avliden.

Ett annat exempel är att en gåvogivare eller testamentsgivare (testator) avsett att andelarna mellan gåvotagarna respektive testamentstagarna inte skulle vara lika stora utan fördelas på annat sätt vilket inte kommit till uttryck i gåvohandlingen respektive testamentet. Om givaren respektive testamentsgivaren har dött när frågan aktualiseras kan det vara svårt att styrka avsikten.

Vad som ska “visas” eller “bevisas” av den part som har ett intresse i saken är de faktiska omständigheterna som föranleder annan fördelning än lika stora andelar. Frågor gällande beviskravet för att frångå presumtionen om lika stora andelar och omständigheter som ska beaktas har prövats i ett avgörande från Högsta domstolen (NJA 2012 s. 377).

Högsta domstolens avgörande

Högsta domstolens prövning gällde två personer som var sambor sedan 1998. De köpte år 2002 en segelbåt värd 535 000 kr. Eftersom det bland annat saknades inredning krävdes ytterligare kostnader samt arbete. Av den totala kostnaden betala sambo A 535 000 kr och sambo B 120 000 kr och sambo A utförde huvuddelen av det arbete som krävdes för att göra båten sjöduglig. Samboförhållandet upphörde 2006.

Sambo A och sambo B var överens om att de ägde segelbåten gemensamt. Enligt sambo B var deras gemensamma avsikt vid köpet att de skulle äga båten med lika stora andelar. Sambo A påstod att de varit överens om att de skulle äga båten med andelar i proportion till insatserna och han gjorde i målet gällande att hans andel därför uppgick till 81,5 procent av båten och sambo B:s andel till 18,5 procent av båten.

Högsta domstolen anförde att vid bestämningen av beviskravet har det betydelse hur samäganderätten har uppkommit. Har exempelvis två personer utan närmare relation till varandra tillsammans köpt eller tillverkat en sak är beviskravet normalt lägre än om samäganderätten uppkommit genom gåva, testamente eller fynd.

När samäganderätten grundar sig på ett avtal mellan två personer är beviskravet för annan fördelning än hälftenägande lägre än om dold samäganderätt anses föreligga. Beviskravet kan också variera beroende på de samägande parternas rättsliga förhållande till varandra. Ett samägande som ligger nära ett egentligt bolagsförhållande kan exempelvis tala för tillämpning av ett lågt beviskrav för brytande av presumtionen om samägande med lika andelar.

Frågan om samäganderätt föreligger och i så fall med vilka andelar ska även för makar och sambor avgöras efter allmänna förmögenhetsrättsliga princier. Trots den principiella skillanden mellan å ena sidan giftorätt och rätt till samboegendom och å andra sidan samäganderätt kan beviskravet i 1 § samäganderättslagen i viss mån variera beroende på om de samägande parterna är makar eller sambor eller om parterna inte har en sådan närhet till varandra.

I ett äktenskapsförhållande föreligger typiskt sett en ekonomisk gemenskap som inte motsvaras av förhållande i en samborelation, vilket kan tala för att högre krav ska ställas på bevisningen för att presumtionen om hälftenägande ska bryas vid samägande inom äktenskapet. Det kan också ha betydelse om fråga är om samägande till giftorättsgods eller enskild egendom, liksom om den samägda egendomen är samboegendom eller inte.

Alldeles oavsett vilken typsituation som föreligger […], finns det vissa faktorer som är av betydelse för bedömningen av annan fördelningsgrund än att lika andelar ska tillämpas enligt 1 § samäganderättslagen. Hänsyn bör tas till den samägda egendomens art, användningsändamål och värde, liksom till parternas ekonomiska bidrag, andra insatser, ansvar för lån som tagits upp för betalda egendomen och parternas ekonomiska sammanflätning i övrigt.

Vid samäganderätt som har uppkommit i ett äktenskap eller i ett samboförhållande finns det anledning att bestämma andelarna ganska summariskt med hänsyn till den naturliga generositet som typiskt sett kan förmodas föreligga i en sådan relation.

Högsta domstolens dom i fråga om segelbåten

I fråga om det aktuella fallet med segelbåten framhöll Högsta domstolen som skäl:

Att båten inte skulle användas uteslutande eller huvudsakligen av någon av samborna för eget ändamål.
Att det inte fanns någon gemensam partsavsikt om andelarnas storlek vid tidpunkten för köpet.
Att parterna hade uppdelad ekonomi och att det var fråga om en betydelsefull investering för dem i förhållande till deras ekonomi i övrigt.

De nämnda omständigheterna talade enligt Högsta domstolen för att andelarna skulle bestämmas utifrån respektive parts ekonomiska bidrag till inköpet.

Det allmänna beviskravet för att frångå principen om lika stora andelar

Om två personer utan närmare relation till varandra gemensamt köper viss egendom som blir samägd mellan dem är avgörande för frågan om andelarnas storlek i princip vad de gemensamt avsåg eller utgick från vid tiden för köpet.

Egendomens art och vardera partens ekonomiska insats, liksom andra omständigheter som de som nämndes i Högsta domstolens domskäl ovan kan tjäna som ledning för bedömning av frågan.

När det gäller egendom som två eller flera personer erhållit genom gåva eller i testamente är avgörande vad gåvogivaren eller testamentsgivaren angett eller avsett.

Betydelsen av en andels storlek

Storleken av de olika andelarna i samägd egendom har betydelse i flera avseenden. Den som har en större andel än andra delägare har ofta större fördel av egendomen än övriga men får samtidigt bära en större del av kostnaderna för egendomen i förhållande till de övriga ägarna.

När det gäller egendom som avses komma att användas av delägarna som exempelvis en bil eller en båt bör den som har större andel än de övriga delägarna ha rätt att få använda egendomen i större utsträckning än de övriga.

Om egendomen ger avkastning i form av ränta, utdelning eller avgift (exempelvis arrendeavgift), bör delägare med större andel ha rätt till del i avkastningen i förhållande till storleken av sin andel. Samtidigt ska en delägare med större andel än övriga vara skyldig att svara för en större andel av kostnaderna än övriga delägare.

Delägare kan självklart komma överens om en annan fördelning av förmåner och kostnader än som följer av andelarnas storlek.

Behöver du hjälp?