Sambo. Ersättning för arbete och investeringar

20 maj 2024

Det är numera ganska vanligt att sambor lever på liknande sätt som makar vilket gör att ena sambon riskerar att förlora pengar vid en separation. En vanligt förekommande situation är när en sambo flyttar in i den andre sambons tidigare köpta bostadsfastighet och därefter under många år bidrar till betalning av räntor och amorteringar på lån som ägarsambon tagit vid bostadsköpet. Eftersom förvärvet av fastigheten redan var gjord innan de träffades kan det inte bli fråga om någon gemensam partsavsikt som för den andre sambon kan grunda en dold äganderätt.

Låt säga att en sambo flyttat in i den andre sambons tidigare köpta bostad och bidrar till investeringar avseende bostaden. Det kan exempelvis gälla ett bidrag på 250 000 kr till renovering av kök och badrum. Tyvärr kan inte principerna rörande dold äganderätt medföra något rättsskydd eftersom den sambo som äger bostaden ensamt har köpt den innan investeringen gjordes.

Frågan är då om den sambo som äger bostaden i dessa fall kan tillgodogöra sig värdet av den andre sambons bidrag till räntor och amorteringar och till investeringar genom att vid upplösningen av förhållandet behålla sin egendom eller om den bidragande sambon har någon möjlighet att begära ersättning för detta.

Kan sambon begära ersättning?

I ett samboförhållande är det ovanligt att man ingår avtal mellan varandra för utfört arbete och för investeringar i den andres egendom. I svensk rätt har frågan om ersättning för utfört arbete och för finansiella insatser inte heller uppmärksammats speciellt mycket.

De grunder i nordisk rätt som närmast kommit i fråga när det gäller krav på ersättning för utfört arbete och finansiella insatser utan att man har skrivit några avtal är förutsättningsläran, principen om obehörig vinst och allmänna skälighetsprinciper.

Förutsättningsläran vid samboförhållande

Svensk familjerätt har på andra områden inte varit främmande för lagstiftning som bygger på bristande förutsättningar gällande sambor. Detta framgår som tydligast inom testamentsrätten där ett testamente som någon gjort till sin sambo enligt 11 kap. 8 § ärvdabalken presumeras vara utan verkan om samboförhållandet upphört före testamentsgivarens död.

Bestämmelsen bygger på tanken att det för testamentsgivaren normalt sett är en förutsättning för själva testamentet att samboförhållandet inte kommer att upplösas före dödsfallet. Utgår man enligt den juridiska litteraturen från den allmänna förutsättningsläran synes principen på samboförhållanden kräva att:

En fortsatt samlevnad var en väsentlig förutsättning för transaktionen. Den sambo som exempelvis bidragit med 250 000 kr till renovering av badrum och kök i den andres fastighet skulle inte ha gjort detta om den bidragande sambon känt till att samboförhållandet skulle komma att upplösas.
Den mottagande sambon insett eller borde ha insett att ett fortsatt samliv var för den bidragande sambon en väsentlig förutsättning för gåvan eller investeringen.
Det vid en relevansbedömning framstår som rimligt att den mottagande sambon står risken för att förutsättningen brustit. Hänsyn bör exempelvis kunna tas till om den bidragande parten själv dragit nytta av transaktionen. Ju längre tid som förflyter efter en transaktion innan samlevnaden bryts desto svårare blir det att kräva ersättning.

Enligt Göran Lind (professor i civilrätt) bör den rimliga rättsföljden vid bristande förutsättningar i samband med en investering som en sambo gjort på den andres egendom vara att rättshandlingen är ogiltig och att återbäring ska ske av det investerade beloppet så länge annat inte har avtalats. Att kräva en specifik andel i den värdeökning som har skett i fråga om egendomen eller att räkna av värdeminskningen är dock att gå för långt. Sådana överväganden hör snarare till frågan om obehörig vinst eller 36 § avtalslagen.

Obehörig vinst och allmänna skälighetsbedömningar

Principen om obehörig vinst bygger på tanken att ingen ska bli rikare till en annans skada och orätt. I takt med att samboförhållandena från slutet av 1960-talet blivit allt vanligare har principen obehörig vinst också fått brett stöd i den familjerättsliga litteraturen i syfte att erbjuda sambor ett rättsskydd vid förhållandets upplösning.

Högsta domstolen har dock inte varit villiga att accepera principen om obehörig vinst vad gäller ersättning för arbete och tjänster mellan sambor. I ett rättsfall från Högsta domstolen (NJA 2019 s. 23) hade en man sammanlevt med en kvinna i omkring fem år på en fastighet som hon hade köpt före samboförhållandet.

Under det sista året av deras samlevnad hade mannen betalat fakturor ställda på kvinnan uppgående till sammanlagt 255 643 kr. Fakturorna avsåg installationer på fastigheten bestående av bland annat utbyggnad av hus, en braskamin, en bod och målningsarbeten. I samband med att kvinnan bytte bil hade mannen även betalat prisskillnaden på 40 000 kr mellan hennes inbytesbil och den nya bilen.

När samboförhållandet upplösts väckte mannen talan mot kvinnan och begärde att hon skulle återbetala 295 643 kr som motsvarande mannens betalningar. En majoritet i Högsta domstolen ansåg att mannens betalningar inte kunde utgöra grund för ersättning med stöd av principen om obehörig vinst.

Högsta domstolen menade att det finns goda möjligheter för den sambo som tillfört ett värde att skydda sina ekonomiska intressen, exempelvis genom att dokumentera att det har skett en överföring av pengar eller genom att begära ett avtal om delägarskap i egendomen.

Högsta domstolens dom har dock fått motta kritik. Kritiken har bland annat gått ut på att Högsta domstolens hänvisning till att en sambo som bidrar till förbättringar av den andres egendom har möjlighet att genom avtal och andra rättshandlingar reglera situationen i hög grad framstår som orealistiska. Det beror på att det oftast är först vid upplösningen av ett samboförhållande som parterna blir medvetna om behovet av att reglera sina mellanhavaden och då är det tyvärr för sent.

Skriv ett avtal eller skuldebrev

I de fall då sambor inte träffat uttryckliga avtal framstår det i den juridiska litteraturen som rimligare att grunda de allmänna civilrättsliga lösningarna på bristande förutsättningar än på kontraktuell argumentation eftersom arbete som utförts på egendomen och i hemmet, liksom större ekonomiska tillskott som parterna gör under samlevnaden, vanligtvis bygger på förutsättningen att relationen blir livslång eller i vart fall varaktig.

Denna förutsättning är också en av förklaringarna till att par vanligen inte träffar särskilda avtal avseende olika prestationer som de utför för varandra och för familjen. Samlevnaden är en förutsättning för deras intsatser, vilket båda sambor vanligtvis håller med om.

När förutsättningen brister och samborna separerar är det naturligt att var och en söker få kompensation för sina insatser i form av ersättning för utfört arbete och nedlagda kostnader, eller i form av andel i den under samlevnaden uppbyggda förmögenheten. Enligt Göran Lind bör därför förutsättningsläran, när villkoren för principen är uppfyllda, vara tillämplig på sambors ekonomiska förhållanden.

Tyvärr finns det inget konkret svar på frågan om sambor kan få ersättning för arbete och investeringar eftersom det saknas rättsfall från Högsta domstolen för såväl principen om förutsättningsläran som principen om obehörig vinst. För sambor innebär det att man fortsatt får förlita sig på olika typer av avtal och skuldebrev för att vara säker på att få tillbaka investerade pengar från den andre sambon vid en eventuell separation.