Hur fungerar laglott i Sverige? Regler och rättigheter förklarade

12 mars 2025

För många kan det framstå som konstigt att en person inte fullt ut ska kunna bestämma vem eller vilka som ska ärva ens tillgångar när man går bort. Men i svensk lagstiftning finns begräsning i rätten att testamentera till vem man vill. En bröstarvinge, alltså en arvinge i rakt nedstigande led, barn och barnbarn och så vidare, har alltid rätt att få sin laglott.

Vad innebär laglott?

Laglotten är förenklat uttryckt hälften av vad arvingen skulle ha fått om det inte funnits något testamente. Men eftersom gåvor som bröstarvingen fått från föräldern/mor-/farföräldern ska räknas in i laglotten så kan det hända att bröstarvingen inte har något mer att kräva när föräldern dör. Ett skäl för att ha kvar laglotten är att minska orättvisa mellan syskon. Laglotten gör att det finns en viss begränsning i möjligheten för arvlåtare att favorisera syskon på övrigas bekostnad.

Laglotten är halva arvslotten

Laglotten är halva arvslotten. Om den som dött inte har lämnat några gåvor till bröstarvingen under sin livstid som ska räknas av är arvslotten bröstarvingens andel i boet. Låt säga att en person lämnar efter sig 1 000 000 kr och har två barn där inget av barnen fått någon gåva som ska räknas av från arvet. Arvslotten för vart och ett av barnen är hälften av 1 000 000 kr, alltså 500 000 kr. Laglotten är hälften av arvslotten, hälften av 500 000 kr alltså 250 000 kr.

Laglottsskyddet är ett skydd mot testamente, det vill säga att arvlåtaren testamenterar sin egendom till någon annan än den arvsberättigade bröstarvingen.

Laglottsskyddet hjälper inte mot efterlevande makes arvsrätt. Ett gemensamt barn till två makar får, när den ena maken/föräldern dör, stå tillbaka förälderns rätt till arv. Sedan 1988 ärver makar varandra före gemensamma barn. Det betyder inte att bröstarvingen inte har någon rätt till laglott. Men det är först när båda föräldrarna är döda som bröstarvingen har rätt att få som minst sin laglott.

Ett särkullbarn har dock rätt till sitt arv och därmed sin laglott direkt när föräldern dör. Laglotten beräknas utifrån värden som finns i boet då.

Gemensamma barns laglott kan krävas ut först när båda föräldrarna är döda och till det värdet som gäller då. Det kan självklart ge väldigt olika resultat. Det är alltså stor skillnad i rätt till arv och rätt till laglott beroende på om barnen är gemensamt eller särkullbarn.

Laglottsberättigad bröstarvinge får begära jämkning av testamente

Gemensamma barn har normalt inget att kräva när den förste föräldern dör, varken arvslott eller laglott. Men om den först avlidne föräldern efterlämnar ett testamente som inkräktar på gemensamma barns laglott och barnen fått detta testamente för delgivning så ska de angripa testamentet och kräva jämkning för laglott redan när den förste föräldern dör.

Det betyder inte att barnen får ut något arv när den förste föräldern dör. Makar har ju arvsrätt före gemensamma barn. Barnet som kräver laglott får därför i normalfallet vänta på laglotten till dess även den andre föräldern dött.

Det finns dock situationer då även gemensam bröstarvinge kan ha rätt att få sin laglott direkt. Om en make/förälder har testamenterat all sin egendom till någon annan än efterlevande maken har gemensamt barn som begär laglottsjämkning rätt till laglottsandelen direkt.

Gåvor som är förskott på arv ska räknas av från laglotten

Om en bröstarvinge (ett barn) har fått sådana gåvor av den avlidne föräldern som ska räknas som förskott på arv ska dessa räknas av från laglotten. Det kan innebära att bröstarvingen inte har något ytterligare att kräva i laglott efter föräldern, eller i fall där det är barnbarnet som är arvsberättigad bröstarvinge (för att barnet dött) -mor/farföräldern.

En förälder som ger bort egendom till sin bröstarvinge under sin livstid så att bröstarvingen har fått ut hela sin laglott är alltså fri att testamentera hela sin kvarlåtenskap till vem/vilka föräldern önskar. Men under förutsättning att det handlar om en gåva som ska räknas som förskott på arv. Som förskott på arv räknas gåvor till bröstarvinge om inget annat sägs i samband med gåvan

Förstärkt laglottsskydd

Laglotten är en begränsning i arvlåtarens möjlighet att själv bestämma hur egendomen ska ärvas vid dennes bortgång. Om arvlåtaren vill gynna någon person och vill att bröstarvingarna ska få så lite som möjligt kan arvlåtaren redan under sin livstid påverka egendomen så att laglotten blir så liten som möjligt.

Ett sätt att påverka egendomen är att arvlåtaren ger bort stora delar av sin egendom när han eller hon är i livet. Och det är inget som i och för sig hindrar någon att göra sig fri från sina tillgångar.

Men om det handlar om gåvor “som till sitt syfte” är att likställa med testamente kommer regeln om förstärkt laglottsskydd in. Regeln innebär att den som fått gåvan kan bli tvingad att helt eller delvis lämna tillbaka den eller lämna ersättning till den laglottsberättigade bröstarvingen.

För att en gåva ska kunna angripas enligt reglerna om förstärkt laglottsskydd ska gåvan kunna likställas med ett testamente. Det kan gåvan anses vara om den genomförs när arvlåtaren är i slutet av sitt liv, arvlåtaren kan då antingen vara väldigt gammal eller svårt sjuk med dålig överlevnadsprognos.

En annan typ av gåva där den kan jämställas med testamente är när givaren/arvlåtaren kan fortsätta nyttja egendomen. Givaren behöver alltså inte ge upp den bortgivna egendomen och gåvan innebär därför ingen uppoffring. Givaren fortsätter att bruka gåvan precis som när han eller hon var ägare.

Gåva eller liknande

Det ska först och främst vara fråga om en gåva eller gåvoliknande transaktion. Det handla om en förälder som säljer huset till underpris till någon. Att inte kräva tillbaka ett lån är också en gåva, liksom betalning av en annan persons skuld, till exempel banklån.

Om en make ger bort egendom i samband med en bodelning, det vill säga accepterar att få mindre i bodelningen än vad reglerna säger, räknas det också som gåva.

Omständigheterna vid gåvan

Givarens situation vid gåvotillfället är av avgörande betydelse. Om givaren inte förväntar sig att leva så länge till kan det bidra till att givaren inte har samma intresse av sina tillhörigheter. Av den anledningen är därför hög ålder och sjukdom som påverkar bedömningen av om en gåva faller under kategorin “gåva för dödsfalls skull”, alltså en gåva som går att jämställa med testamente.

Hur lång tid som går mellan gåvan och arvlåtarens död är därför alltid relevant när man ska avgöra om det är fråga om en gåva som kan krävas tillbaka med stöd av reglerna om förstärkt laglottsskydd.

Villkoren för gåvan påverkar också bedömningen. Kanske ger hustrun bort villan till sin make och fortsätter att bo och utnyttja villan precis som tidigare. När gåvogivaren kan fortsätta att använda den bortgivna tillgången precis som tidigare innebär gåvan ingen uppoffring. Det kan göra att gåvan blir att likställa med testamente.

Den bröstarvinge som vill ha laglott ur en gåva och som vill att en gåva helt eller delvis ska lämnas tillbaka, har bevisbördan, det vill säga han eller hon måste kunna övertyga domstolen om att det handlar om en sådan gåva som ska krävas tillbaka.

Beräkning av laglott

När en gåva helt eller delvis ska lämnas tillbaka med stöd av reglerna om förstärkt laglottsskydd lägger man värdet på gåvan till kvarlåtenskapen (det som en person lämnar efter sig). Men frågan är till vilket värde? Det kan ju ha förflutit ett antal år sedan gåvan lämnades och värdet på gåvan kan ha förändrats kraftigt, både uppåt och nedåt.

Här är det marknadsvärdet på gåvan vid tidpunkt när boet efter den avlidne är utrett, alltså när bouppteckningen är klar, som gäller. Det skiljer sig från förskott på arv där det är värdet på gåvan när den lämnades som ska räknas med.

Har gåvotagaren gjort investeringar i gåvan, som till exempel en fastighet där gåvotagaren gjort en ombyggnad, så får sådana kostnader räknas bort från gåvans värde.

Om en bortgiven fastighet, bostadsrätt eller aktieportfölj ska helt eller delvis lämnas tillbaka eller ersättning lämnas i pengar får den eventuella latenta skatteskulden räknas av. Den latenta skatteskulden är den kapitalvinstskatt (reavinstskatt) som säljaren får betala den dag egendomen säljs.

Eventuell avkastning på gåvan sedan dagen för dödsfallet räknas också in. Skulder på egendom räknas av. Det kan vara fråga om bolån på fastigheten som gåvotagaren fick ta över från säljaren. Gåvan behandlas som om det varit fråga om testamente och den bortgivna egendomen räknas som kvarlåtenskap.

Exempel

Anders dör. Han har tre barn, Maja, Erik och Sara. När Anders dör är värdet på hans kvarlåtenskap 1 000 000 kr. Under sin livstid har Anders gett bort sitt fritidshus, värt 2 000 000 kr, till sambon Maria. Anders och Maria har tillbringat mycket tid i fritidshuset och efter gåvan fortsätter de att bruka den i samma omfattning som tidigare. Genom gåvan har Anders velat se till att Maria, som är ganska mycket yngre än Anders, ska kunna fortsätta vara där efter Anders död.

Bröstarvingarna kräver laglott ur gåvan och att fritidshusets värde, 2 000 000 kr, ska läggas kvar till kvarlåtenskapen. Maria går med på det men invänder att värdet ska vara 1 700 000 kr, eftersom skatten vid en försäljning skulle vara 300 000 kr. Nettot 1 700 000 kr läggs till kvarlåtenskapen på 1 000 000 kr. Summan blir 2 700 000 kr. Arvslotten för varje barn skulle ha blivit 2 700 000 kr/3, alltså 900 000 kr och laglotten blir 450 000 kr.

Den sammanlagda laglotten blir 450 000 kr x 3 = 1 350 000 kr. I boet finns bara 1 000 000 kr, vilket innebär att det fattas 350 000 kr för att barnen ska få sin laglott.

Maria måste lämna tillbaka ett belopp om 350 000 kr av värdet på gåvan.

En gåva som träffas av reglerna om förstärkt laglottsskydd blir helt eller delvis ogiltig. Det är som om gåvan aldrig hade genomförts. Därför är det värdet när gåvan ska lämnas tillbaka som gäller. Det här skiljer sig från förskott på arv, där gåvan fortsätter att vara giltig och inte kan krävas tillbaka. Därför värderas förskott på arv utifrån värdet när gåvan lämnades och en förstärkt laglottsgåva utifrån värdet när den ska lämnas tillbaka.