Egendom som make får i gåva från någon annan än den andre maken och där givaren har bestämt att gåvan ska vara enskild, blir också enskild egendom. Givaren är en så kallad “tredje man” och villkoret ett “tredjemansvillkor”. Tredje man är en utomstående part som inte är del i ett avtal (bodelningen), men ända påverkar avtalet. 

I det här fallet avgör givaren att det som denne ger bort inte ska ingå i bodelningen mellan makarna. 

På ett allmänt plan är det för övrigt att rekommendera att den förälder eller mor/farförälder som tänker ge sitt barn eller barnbarn en lite större gåva skriver gåvobrev om det och skriver in en klausul att gåvan ska vara mottagarens enskilda egendom. Samma sak gäller för testamenten.

Den som  vill ge ett omyndigt barn en gåva kan ställa som villkor att gåvan ska “stå under särskild förvaltning”. Det innebär att föräldrarna inte har någon bestämmanderätt över den bortgivna egendomen. Egendomen ska i stället förvaltas av någon utomstående, som en bank, en advokat eller någon annan person som givaren har förtroende för.

Givaren skriver i gåvobrevet vad som ska gälla för förvaltningen. Det är vanligt att bestämma att barnet inte ska få disponera gåvan från 18 års ålder, utan i stället exempelvis först vid fyllda 25 år. Det är också vanligt att givaren bestämmer att barnet ska få lov att disponera avkastningen från 18 års ålder. Ett annat vanligt villkor är att kapitalet under tiden som förvaltningen pågår får användas för köp av bostad till gåvotagaren eller för utbildning. Alla villkor för gåvan måste givaren h a med när gåvan lämnas. 

Utgångspunkten för förskott på arv är att om en förälder lämnar en gåva till en bröstarvinge som står närmast i tur att få ärva så räknas en sådan gåva som förskott på arv om inget annat uttalats i samband med gåvan. Gåvor till barn är därför alltid förskott på arv om inget annat sägs i gåvobrevet eller på annat sätt. Gåva till barnbarn kan vara förskott på arv, om barnbarnet står näst i tur att ärva. Det gör barnen om dess förälder har dött före mor/farföräldern. Förskottet får betydelse inte bara när arvet efter den döde givaren ska fördelas utan påverkar även bodelningen mellan en efterlevande make och dödsboet efter givaren. 

Den förälder som särskilt vill gynna något av sina barn och ge barnet en gåva som han eller hon inte ska behöva räkna av från arvet måste uttryckligen säga det. Det enklaste sättet är att i gåvobrevet skriva in en klausul “denna gåva ska inte vara något förskott på dennes framtida arv”.

Ännu knepigare blir det när det handlar om makar med gemensamma barn där ena maken lämnat en gåva av sitt giftorättsgods till ett av barnen och gåva ska räknas som förskott på arv. Då ska gåvan avräknas från gåvotagarens/bröstarvingens arv efter den förälder som dör först, så långt det räcker. Oavsett vem av föräldrarna det var som gav bort egendomen. Det innebär alltså att gåvan kan komma att räknas av från arvet efter den förälder som inte lämnat någon gåva. 

På ett allmänt plan är det bra att skriva ett gåvobrev vid de tillfällen du tänker ge bort någonting med ett större värde, vare sig det gäller fast eller lös egendom. 

Genom att upprätta ett gåvobrev minimerar du risken för framtida tvister gällande vem som har rätt till egendomen. 

Dessutom skapar du en större trygghet för gåvomottagaren, exempelvis genom att skriva att gåvan till ditt barn inte ska betraktas som en del av framtida arv eller genom att ange villkor om att gåvan ska vara enskild egendom.