Om man inte skriver något testamente där man talar om vem som ska få det man lämnar efter sig när man dör finns det lagregler som säger vem eller vilka som ska ärva, den så kallade arvsordningen.

Kort sagt kan man kan säga att så fort man vill någonting annat med sina tillhörigheter än det som lagen föreskriver så måste man skriva ett testamente. 

Även om man vill att egendomen ska ärvas precis så som lagen säger behöver man skriva testamente om man vill att särskilda villkor ska vara förknippade med arvet. Det är vanligt att föräldrar med bara gemensamma barn vill att arvet ska fördelas så som  lagen säger, det vill säga att föräldrarna först ärver varandra och att arvet när båda föräldrarna är borta ska fördelas lika mellan barnen. 

Trots det är det att rekommendera att även dessa föräldrar skriver testamente med villkoret att det som barnen ärver ska bli deras enskilda egendom. Med ett sådant villkor behöver barnen inte dela med sig av arvet om de i framtiden skulle skilja sig. Ett testamente med villkor om enskild egendom är därför en god gärning mot den egna arvtagaren!

För den som lever sitt liv utan partner eller barn finns ofta ett tydligt testamentsbehov. Personen kanske har nära kontakt med något av sina syskon eller har skapat en relation till något av syskonbarnen och ser ingen anledning att arvet ska delas mellan alla syskon och syskonbarn. Eller så kanske det är någon vän som känns som närmast. 

Sambor är en annan grupp som måste skriva testamente om de vill skydda varandra. Sambor ärver nämligen inte varandra, så om ena parten i ett barnlöst samboförhållande dör går den personens tillhörigheter till släkten. 

Makar med särkullbarn, barn till endast en av makarna, behöver också testamente om de vill skydda varandra. Makar som bara har gemensamma barn ärver varandra före barnen. Barnen får därmed vänta på sitt arv till dess att båda föräldrarna är döda. Men så ligger det inte till för särkullbarn. De har rätt att få ut sitt arv direkt när föräldern dör. 

För att skriva ett testamente och bestämma vem/vilka som ska få den egendom man lämnar efter sig måste man ha fyllt 18 år. Det finns emellertid några få undantag från 18-årsgränsen för rätten att skriva testamente om sin egendom.

För att kunna ärva enligt ett testamente måste en person enligt huvudregeln antingen finnas vid testators död eller vara avlad och sedermera födas med liv.

Det vanligaste är givetvis att man skriver ett testamente till förmån för någon man känner och som man vill gynna i stället för att arvet ska gå till de arvingar som enligt lagen är närmast arvsberättigade.

Förutom fysiska personer kan även en juridisk person (t.ex. ett aktiebolag) vara testamentstagare. Mottagaren kan också bildas genom testamente. Detta är vanligt i fråga om stiftelser. 

Testamente kräver vissa formkrav (10 kap. 1  ÄB). Lagen föreskriver mycket bestämda formkrav. Anledningen till de stränga formkraven vid testamente är att ett sådant ofta är av genomgripande betydelse och att det ska tillämpas när testator inte längre är i livet. Innehållet i ett testamentsförordnande kan fastställas på ett säkrare sätt om det är skriftligt. 

För det första ska ett testamente vara skriftligt. För det andra ska det finnas två vittnen som med sina namnteckningar bevittnar testators underskrift. För det tredje ska vittnena vara närvarande samtidigt. Och för det fjärde måste vittnena känna till att det är ett testamente som de bevittnar. Men de behöver inte känna till testamentets innehåll. Om testator har undertecknat testamentet tidigare ska han eller hon i stället i vittnenas närvaro vidkännas att det är testatorn som undertecknat testamentet.    

För testamentsvittnen gäller allmänna och särskilda jäv.  De allmänna jäven innebär att som testamentsvittne får inte tas den som är under 15 år eller lider av psykisk störning och på grund av denne inte förstår meningen med bevittningen. Vidare får inte testators make vara vittne och inte heller den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till testator eller är hans syskon.

De särskilda jäven innebär att testamentstagaren eller dennes make samt vissa närmare släktingar till testamentstagaren inte får vara testamentsvittnen. Föreligger ett allmänt jäv är hela testamentet ogiltigt. De särskilda jäven innebär att endast det förordnande som berörs av jävet är ogiltigt. 

Rätten att göra ett testamente är personlig. Någon annan kan inte upprätta ett testamente i testators ställe eller på testators vägnar. Ett ombud kan alltså inte göra ett testamente för huvudmannens räkning. Inte heller kan en förmyndare, förvaltare eller god man göra ett testamente för den enskilde; inte ens om denne på grund av omyndighet eller psykisk störning inte själv har förmåga att göra testamente. 

Testator kan göra ändring i sitt testamente. För att ändringen ska vara giltig krävs att den görs på samma sätt som när testamente upprättas. 

Ett testamente kan helt eller delvis återkallas. Testamentet ska ju vara ett uttryck för testators yttersta vilja. För behörigheten att återkalla ett testamente  gäller samma behörighetsregler som för testamentes upprättande. En återkallelse kan ske formlöst, t.ex. genom att testator förstör testamentet. 

Ett testamente är till en början ogiltigt om testator saknade behörighet att upprätta testamente eller om testamentet inte är upprättat i laga form; alltså att formerna för vanligt testamente eller nödtestamente inte är uppfyllda.

Ett allmänt vittnesjäv innebär att hela testamentet är ogiltigt. Ett särskilt vittnesjäv medför endast partiell ogiltighet av testamentet i fråga om det förordnande som jävet rör. 

Ett testamente är ogiltigt om det upprättats under påverkan av psykisk störning eller om testator förmåtts att upprätta det genom missbruk av hans eller hennes oförstånd, viljesvaghet eller beroendeställning.

Ett testamente är ogiltigt om testator svikligen förletts att upprätta det eller om det är föranlett av testators felaktiga uppfattning om sakförhållanden eller rättsregler. 

En testamentstagare kan avstå från sin rätt enligt ett testamente. Vid avstående behandlas situationen som om testamentstagaren avlidit före testator.