Äktenskapsförordet är ett familjerättsligt avtal mellan makarna angående egendomsordningen eller med andra ord huruvida egendom ska vara enskild eller giftorättsgods. Genom förordet kan de bestämma att egendom som tillhör någon av dem ska vara hans eller hennes egendom. De kan också bestämma att egendom som i framtiden tillfaller någon av dem ska vara dennes enskilda egendom. 

Har makarna en gång i ett äktenskapsförord bestämt att egendom ska vara enskild kan de genom ett nytt äktenskapsförord bestämma att egendomen ska vara giftorättsgods. 

Ett äktenskapsförord är ett viktigt avtal eftersom det kommer att påverka den framtida fördelningen av makarnas egendom. Lagen föreskriver därför särskild form för dess giltighet. Äktenskapsförordet ska upprättas skriftligen, dateras och undertecknas av makarna eller de blivande makarna. Något krav på att makarnas underskrifter ska bevittnas finns inte. Äktenskapsförordet ska lämnas in till Skatteverket för registrering i äktenskapsregistret.

Ett äktenskapsförord som slutits mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående, om det ges in till Skatteverket inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförordet först från och med den dag då det ges in till Skatteverket.

Ett äktenskapsförord som ingåtts mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående, om förordet ges in till domstolen för registrering inom en månad från vigseln. I annat fall blir det giltigt först från den dag då det ges in till domstolen.

Ett äktenskapsförord hemma i byrån är med andra ord verkningslöst. 

För en blivande make/maka som vill gardera sin förmögenhet och göra den till enskild gäller det att ha skrivit äktenskapsförordet före vigseln. När makarna väl har gift sig så kanske inte den andra maken, som då i princip fått giftorätt i all egendom, är lika benägen att skriva på ett äktenskapsförord. 

Särskilt när ett äktenskapsförord föreskriver att arv som var och en av makarna kommer att få ska vara den makens enskilda egendom är det viktigt att äktenskapsförordet lämnas in inom 30-dagars-fristen. Risken finns annars att den ena maken får ett arv under tiden fram till dess äktenskapsförordet lämnas in. Arvet blir då giftorättsgods och det krävs ett nytt äktenskapsförord –  som den andra maken måste gå med på att underteckna – för att arvet ska bli enskild egendom. 

I de fall arvlåtaren (den som arvet kommer ifrån) har bestämt i testamente eller förmånstagarförordnande på försäkring att arvet/försäkringsutbetalningen ska vara enskild egendom finns så klart inte någon sådan risk. 

Äktenskapsförordet kan alltså gälla för vad makarna redan äger vid den tidpunkt då de skriver på, men det kan också gälla för vad makarna kommer att bli ägare till i framtiden, exempelvis vad makarna kommer att ärva. 

Vissa par skriver äktenskapsförord där de bara bestämmer att vad de får som arv, gåva eller på grund av testamente (eller på grund av förmånstagarförordnande på försäkring) ska vara enskild egendom men allt annat ska vara giftorättsgods.

Andra vill inte ha någon giftorättsgemenskap över huvud taget. Då skriver de så här: “Allt vad var och en av oss nu äger och framöver kommer att förvärva på vilket sätt förvärvet än må ske ska liksom avkastning av egendomen vara vardera makens enskilda egendom.”

För enskild egendom gäller antingen eller. Det går inte att bestämma att egendomen ska vara enskild i vissa situationer och inte i andra. Makarna kan alltså inte bestämma att om det blir skilsmässa så ska egendomen vara enskild, men om det är fråga om bodelning på grund av att ena maken dött så ska den inte vara det. 

Makar – liksom andra personer –  kan ingå avtal med varandra. Som regel behandlas makarna som vilka andra avtalsparter som helst och de ska följa vad som allmänt sett gäller för den typ av avtal som är aktuellt.

Beträffande gåvor mellan makar finns dock särskilda bestämmelser i äktenskapsbalken. Skälet till att gåvor mellan makar regleras särskilt är främst att det typiskt sett finns en risk för att en make genom gåvor till den andra maken minskar sina borgenärers möjlighet att få betalt. En sådan gåva behöver inte utgöra någon egentlig uppoffring för givaren. Han eller hon kan ofta fortsätta att använda egendomen som förut. Utgör egendomen giftorättsgods kommer den dessutom att ingå i en framtida bodelning.

En gåva från en make till den andra maken är att se som ett förmögenhetsrättsligt avtal. Lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (gåvolagen) gäller alla människor. Den kompletteras av 8 kap. äktenskapsbalken som ger särskilda regler för gåvor mellan makar. 

För att gåvan ska fullbordas krävs att den överförs till mottagaren. För fast egendom krävs en skriftlig överlåtelsehandling som uppfyller formkraven i 4 kap. 1 § och 29 § jordabalken. Om det gäller pengar kan de lämnas över till mottagaren eller sättas in på dennes bankkonto (8 kap. 4 § ÄktB). Lösa saker måste också överlämnas till mottagaren. Här krävs att saken går över från givarens besittning till mottagarens besittning. Två makar som lever tillsammans har svårt att uppfylla dessa krav på besittningsövergång, eftersom de redan har det mesta i gemensam besittning. 

Att få en gåva av finansiella tillgångar – som aktier, fondandelar, pengar på konto – är enklare. Aktierna registreras över på gåvotagarens värdepapperskonto eller flyttas över till gåvotagarens depå i bank. Fondandelarna registreras över på gåvotagaren och bankmedel flyttas över från givares till gåvotagarens bankkonto. Här åstadkoms direkt en besittningsövergång från givaren till gåvotagaren.

För onoterade aktier, framför allt aktier i familjeföretag, fåmansföretag, krävs för gåvans giltighet en gåvoförklaring, i ett gåvobrev eller på själva aktiebreven, i kombination med att aktiebreven lämnas över. Då är gåvan fullbordad mellan makarna (obligationsrättsligt).

Om det finns särskilda bestämmelser som säger att det krävs registrering för att en gåva ska bli giltig gentemot tredje man gäller detta även för gåva mellan makar. Gåvolagen ger makar en möjlighet, som ett alternativ till de allmänna reglerna, att registrera gåvan. Registrering ska ske hos Skatteverket, som kungör gåvan i Post- och Inrikes Tidningar (PoIT) (16 kap. 3 § ÄktB).

Makarna har alltså två möjligheter att ge en gåva. De kan göra det på det sätt som alla andra kan göra (där det är möjligt) och de kan registrera gåvan. Båda sätten medför att gåvan är giltig mellan makarna.