Om fullmakter
Bestämmelser om fullmakter finns i 2 kap. avtalslagen. Den som lämnar en fullmakt brukar kallas fullmaktsgivare (huvudman) och den som får fullmakten brukas kallas fullmaktshavare (fullmäktig).
Boka möte med jurist
Fullmakt skrivet av jurist till fast pris. Gratis första möte med jurist via e-post, telefon eller videosamtal.
- Personlig rådgivning
- Expertkunskap
- Löpande kontakter via telefon och/eller e-post
- Inget köpkrav
Skapa en fullmakt på egen hand med vårt digitala verktyg kvalitetssäkrat av jurister. Du sparar 74 % av kostnaden.
- Fullmakt på 5-15 minuter
- Enkelt och prisvärt
- Spara 1300 kr
- Du betalar i sista steget
Skriv din egna fullmakt
1. Fullmaktstagare
Det första som ska göras är att bestämma vem som ska vara fullmaktstagare. Det ska vara en pålitlig person som fullmaktsgivaren vet fattar beslut som överensstämmer med den avsikt fullmakten har.
2. Parter
I fullmakten ska tydligt framgå vilka parterna till fullmakten är. Dessutom bör parternas personnummer nedskrivas tillsammans med namnen. Om ena parten inte är en fysisk person utan en juridisk, d.v.s. ett företag eller organisation, bör organisationsnumret framgå.
3. Omfattning
En specificering av vad uppdraget omfattar och vad fullmaktstagaren får lov att göra ska framgå. Här måste texten vara vara tydlig och noggrann. Om avsikten endast är ett engångsuppdrag ska det anges och om fullmakten är mera generell ska det anges. Om fullmakten exempelvis ger rätten att köpa en båt bör det av fullmakten framgå vilken typ av båt det rör sig om och hur mycket den får kosta.
4. Giltighetstid
Tidsperioden för fullmakten ska anges. Egentligen är giltighetstid inte ett formkrav, men bör som utgångsläge användas. Därigenom förfaller fullmakten automatiskt när den aktuella tidsfristen löpt ut, vilket minimerar risken för att fullmakten missbrukas om fullmaktsgivaren bestämmer sig för att fullmakten inte längre ska gälla.
5. Signering och bevittning
Det sista steget är signering och bevittning. Det är inget krav för att fullmakten ska vara giltig, men det bör ändå ske för att vara på den säkra sidan. Det gäller också för att motparten ska kunna godkänna fullmakten och genomföra den aktuella handlingen. Bevittnande av fullmakten leder till ökad trovärdighet när handlingen uppvisas.
6.
Fullmaktens form
Det finns inga formkrav för fullmakter men för de självständiga fullmakterna som stadgas i lagen krävs att vissa villkor är uppfyllda.
Vad en fullmakt är
En fullmakt är en rättshandling genom vilken fullmaktsgivaren (uppdragsgivaren, huvudmannen) ger fullmäktigen (representanten, mellanmannen) en rättslig möjlighet att handla gentemot tredje man för fullmaktsgivarens räkning med direkt bindande verkan för denne.
Mycket förenklat kan man säga att fullmakten är ett slags meddelande till den blivande motparten. Motparten kan av fullmakten läsa ut vilka rättshandlingar fullmäktigen har rätt att företa. Därför är det viktigaste momentet i fullmakten att sätta en gräns.
Ju snävare gränsen är, desto mindre risk att fullmäktigen ingår avtal som fullmaktsgivaren inte tänkt sig. Det är också viktigt att välja en fullmäktig som man har förtroende för samt formulera fullmakten omsorgsfullt.
En person ingår exempelvis som fullmäktig för en fullmaktsgivares räkning ett köpeavtal med tredje man, dvs. motparten i avtalsrelationen. Fullmäktigen står utanför köpeavtalet. Fullmaktsgivaren är den för vars räkning fullmäktigen med tredje man (säljaren) träffat avtal med.
Självständiga och osjälvständiga fullmakter
Avtalslagen nämner många former av fullmakter, men uppräkningen är inte uttömmande. Det finns dock två huvudtyper. Självständiga och osjälvständiga fullmakter. Med självständig fullmakt menas att fullmakten grundas på ett yttre faktum från fullmaktsgivaren och som är uppfattbart för motparten. Exempel på självständig fullmakt är ställningsfullmakter, meddelandefullmakter och kungörelsefullmakter.
Den osjälvständiga fullmakten ges ofta muntligen men meddelandet kan lika väl göras skriftligen i exempelvis ett mail. Till skillnad från den självständiga fullmakten som är avsedd att företes för motparten, är den osjälvständiga fullmakten avsedd som ett internt meddelande just till fullmäktigen.
En skriftlig uppdragsfullmakt har alltså särdraget att fullmaktsgivaren inte avsett att fullmaktsförklaringen ska visas för tredje man. Avgörande för om en skriftlig fullmakt är självständig eller osjälvständig är om den är avsedd att visas för tredje man, det vill säga om den utgör en legitimationshanldning.
Fullmaktens upphörande
Genom att ge någon annan fullmakt att företa en eller flera rättshandlingar medför i normalfallet inte att fullmaktsgivaren mister rätten att själv företa de rättshandlingar som fullmakten omfattar. En fullmakt går att återkalla. Den är ingen bindande rättshandling av samma typ som anbud. Även om en fullmäktig har rättshandlat inom fullmaktens gränser, blir inte fullmaktsgivaren bunden om fullmaktsgivaren återkallat fullmakten. En fullmakt som är tidsbegränsad bortfaller utan vidare när giltighetstiden gått ut och behöver således inte återkallas.
Hur fullmakter återkallas framgår i 12-20 §§ avtalslagen. Återkallelsen sker genom åtgärder som varierar beroende på fullmaktens beskaffenhet. Utgångspunkten är att en fullmakt ska återkallas på samma sätt som den blev etablerad. Viktigt att märka är således att det vid självständig fullmakt inte räcker att meddela fullmäktigen att fullmakten inte ska längre ska gälla. Detta räcker dock vid uppdragsfullmakt som grundas på ett meddelande till fullmäktigen. Däremot är ett besked direkt till tredje man om att fullmakten återkallats tillräcklig.
Vid ställningsfullmakt krävs ett effektivt avlägsnande från ställningen. Kravet är att fullmäktigen de facto inte längre innehar ställningen i fråga och det är således inte tillräckligt med att ställningen sagts upp. Vid skriftlig fullmakt krävs att handlingen återtas eller förstörs. En meddelandefullmakt återkallas genom ett direkt besked från fullmaktsgivaren till tredje man. En kungörelsefullmakt återkallas på samma sätt som den en gång kungjorts.
Form
Det finns inga formkrav för fullmakter men för de självständiga fullmakterna som stadgas i lagen krävs att vissa villkor är uppfyllda. Fullmaktstyperna skriftlig fullmakt och kungörelsefullmakt tar av naturliga skäl alltid skriftlig form. Huvudmannens direkta meddelande till tredje man om att någon fått en fullmakt att handla för kan vara såväl muntlig som skriftlig.
Ställningsfullmakten är till sin typ varken muntlig eller skriftlig, utan det är placerandet av en person i viss företrädarställning som skapar fullmakten. Uppdragsfullmakten kan vara skriftlig, muntlig eller konkludent. Krav på skriftlig fullmakt uppställs endast i avtalslagens 27 § 2 st. och gäller vid överlåtelse av fast egendom.
Behörighet och befogenhet
Behörighet är vad fullmaktshavaren kan göra med stöd av fullmakten. Befogenhet är vad fullmaktshavaren får göra med stöd av fullmakten.
Skilj mellan behörighet och befogenhet
Det finns två juridiska termer som är viktiga kring de begränsningar som fullmakten har. Behörighet är avtalslagens nyckelord. Behörigheten är vad fullmaktstagaren kan göra med stöd av fullmakten. Befogenhet är vad fullmaktstagaren får göra med stöd av fullmakten.
Behörigheten innebär således vad fullmaktstagaren kan (har kompetens att) göra med bindande verkan för fullmaktsgivaren, medan befogenheten innebär vad fullmaktstagaren får (har fullmaktsgivarens tillåtelse att) göra.
Om fullmaktstagaren handlar utöver sin behörighet i samband med ett avtal kommer avtalet inte att bli bindande för fullmaktsgivaren. Avtalet blir endast bindande om fullmaktsgivaren väljer att godkänna avtalet i efterhand.
Exempel på fullmaktens behörighet och befogenhet
Om fullmaktstagaren handlar utöver sin befogenhet blir fullmaktsgivaren bunden av avtalet under förutsättning att fullmaktstagaren handlat inom sin behörighet och motparten inte vetat om att handlandet strider mot fullmaktens befogenhet.
Låt säga att fullmaktsgivaren skriver en fullmakt där det anges att fullmaktstagaren Anders har rätt att köpa en bil åt Emma. Bilen får max kosta 200 000 kr. Emma säger därefter muntligt till Anders att bilen ska vara blå.
Fullmaktstagaren Anders köper en bil för 250 000 kr = Anders har handlat utöver sin behörighet. Avtalet är inte bindande om inte Emma i efterhand väljer att godkänna köpet.
Fullmaktstagaren Anders köper en röd bil för 200 000 kr = Anders har handlat utöver sin befogenhet eftersom bilen är röd och inte blå. Anders har däremot handlat inom sin behörighet. Säljaren vet inte om att bilen skulle vara blå eftersom det inte framgick av fullmakten. Avtalet är bindande för Emma.
Motparten måste inte acceptera fullmakten
Det finns inget krav på att motparten måste tillåta fullmakten, oavsett om den manifesterats i ett skriftligt dokument eller om fullmaktstagaren berättar om fullmakten muntligt. Sannolikheten för accepterande av en fullmakt är normalt högre om den är skriftlig och bevittnad.
Vanliga frågor om fullmakter
En fullmakt innebär att en person (fullmaktsgivaren) ger en annan person (fullmaktstagaren) rätt att utföra vissa uppgifter i fullmaktsgivarens namn.
En fullmakt gäller till dess att den återkallas eller till det slutdatum som anges i fullmakten.
Fullmakt är i sig inte föremål för formkrav men för de självständiga fullmaktstyper som stadgas i lagen krävs att vissa villkor är uppfyllda. Fullmaktstyperna skriftlig fullmakt och kungörelsefullmakt tar naturligt nog alltid skriftlig form. Huvudmannens direkta meddelande till tredje man om att någon fått fullmakt att handla för huvudmannen kan vara såväl muntligt som skriftligt. Inte heller ett konkludent direktmeddelande kan uteslutas.
Ställningsfullmakten är till sin typ varken skriftlig eller muntlig, utan det är placerandet av en person i viss företrädarställning som skapar fullmakten. Inte heller den bakomliggande ställningen behöver formaliseras på något sätt. Uppdragsfullmakten kan vara muntlig, skriftlig eller konkludent. Krav på skriftlig fullmakt uppställs i AvtL endast för överlåtelse av fast egendom 27 § 2 st. Rättegångsfullmakt kan lämnas muntligen inför rätten eller i undertecknad skriftlig fullmaktshandling 12 kap. 8 § rättegångsbalken.
I avtalslagen finns inte någon uttömmande lista beträffande fullmakter. De vanligast förekommande fullmakterna är dock:
- Ställningsfullmakt (10 § 2 st.)
- Uppdragsfullmakt (11 § 2 st. och 18 §)
- Direkt meddelande till tredje man om fullmakt (13 §)
- Kungörelsefullmakt (14 §)
- Skriftlig fullmakt (16 och 17 §§)
- Prokurafullmakt (27 §)
Samtliga fullmaktstyper utom uppdragsfullmakt är självständiga fullmakter. De för med sig något yttre iakttagbart element som utvisar existensen av fullmakt. Med den osjälvständiga uppdragsfullmakten är det tvärtom. Den bygger bara på ett uppdrag från huvudmannen till fullmäktigen. Tredje man har då inte något annat att fästa sin tillit till utom fullmäktigens påstående om existensen och omfattningen av fullmakten. Även om fullmäktigen kan uppvisa ett meddelande riktat till fullmäktigen själv, t.ex. ett brev, som utvisar existensen av ett uppdrag är detta inte tillräckligt för uppkomsten av en självständig fullmakt. I kombination med andra omständigheter kan dock kombinationsfullmakt (eller tillitsfullmakt) uppstå, som utgör en form av självständig fullmakt.
Med fullmakt avses vanligen aktiv fullmakt. Härmed avses en behörighet att företa rättshandlingar för huvudmannens räkning. Man kan också tala om passiv fullmakt. Med detta avses en behörighet att motta rättshandlingar för huvudmannens räkning, t.ex. infordrade anbud, accepter, uppsägningar och betalningar (s.k. inkassofullmakt). Enligt 26 § avtalslagen gäller fullmaktsreglerna också för passiv fullmakt. Med aktiv fullmakt följer regelmässigt passiv fullmakt.
Den som innehar anställning eller annars i följd av avtal intar en viss ställning ska anses ha en sådan behörighet som följer av lag eller sedvänja för samma slags ställning. Här krävs således någon form av ställning, ett underliggande avtalsförhållande mellan huvudmannen och fullmäktigen, och att det med denna ställning på grund av lag eller sedvänja följer något slags behörighet att rättshandla för huvudmannens räkning.
Ytterligare läsning
I det dagliga livet är det ganska vanligt att en person som vill bli part i ett avtal låter någon annan sköta förhandlingarna och vidta de åtgärder som leder fram till avtalet. Läs mer om fullmaktens omfattning.
Bestämmelser om fullmakter finns i 2 kap. avtalslagen. Den som lämnar en fullmakt brukar kallas fullmaktsgivare (huvudman) och den som får fullmakten brukas kallas fullmaktshavare (fullmäktig).
KONTAKTA OSS
Våra öppettider
Måndag - fredag 10.00 - 18.00
Lördag 12.00 - 16.00
E-postadress:
Info@justiflex.se