maj 2024

När föreligger samäganderätt? Bortsett från dold samäganderätt

När föreligger samäganderätt? Bortsätt från dold samäganderätt

Samäganderätt för två eller flera personer till viss egendom med viss andel har funnits sedan lång tid tillbaka. Huvudsakligen har det rört syskon eller andra släktingar som grundats på arv, testamente eller gåva. Även samäganderätt mellan bolag och andra juridiska personer har naturligtvis funnits. Samäganderätt är numera vanligt förekommande, särskilt mellan makar och sambor i fråga om den gemensamma bostaden i form av en fastighet eller bostadsrätt. Men det förekommer även många andra typer av samäganderätt, t.ex. i fråga om bohag i makars eller sambors gemensamma hem eller då exempelvis en bil eller en segelbåt används gemensamt.

Förutsättningar för samäganderätt

Det är oftast ganska enkelt att klargöra när samäganderätt till viss egendom föreligger. Samäganderätt föreligger när två (eller eventuellt flera) personer gemensamt köpt eller på liknande sätt förvärvat viss egendom för att äga den gemensamt (undantag för 19 §), samt då två (eller flera) personer gemensamt erhållit viss egendom genom arv, testamente eller gåva. 

Frågan är dock ibland mer invecklad och det beror på att när två personer har nära personliga och komplicerade ekonomiska förhållanden med gemensam bostad och ekonomi, så kan det framstå som oklart om olika objekt i eller i anslutning till hemmet tillhör endast den ena partnern/sambon eller tillhör båda med samäganderätt. 

Det är alltså i första hand i förhållandet mellan makar och sambor som det kan vara osäkert om samäganderätt råder och det gäller främst i fråga om egendom i det gemensamma hemmet eller egendom som finns i anslutning till bostaden.  

För att samäganderätt ska föreligger krävs det inte ett särskilt avtal mellan dem som tillsammans köper egendom att de ska inneha den med samäganderätt. På motsvarande sätt krävs det inte vid gåva eller testamente till två eller flera personer att givaren eller testator uttryckligen har angett att mottagarna ska inneha egendom med samäganderätt.  

Om två eller flera personer gemensamt äger egendom som direkt eller enligt annan lagstiftning omfattas av samäganderättslagen, följer nämligen av 1 § samäganderättslagen att de innehar egendomen med samäganderätt med en ideell andel (inte specifik del) i egendomen för var och en av dem.  

Samäganderätt i det dagliga livet

I det dagliga livet är det troligtvis inte så många makar eller sambor som över huvud taget reflekterar över frågan om samäganderätt. En följd av detta är att det förekommer samäganderätt som de berörda parterna inte är medvetna om. 

Det kan visserligen förhålla sig så att en av makarna eller samborna anger att viss egendom i boet innehas av dem med samäganderätt, medan den andre anser att egendomen tillhör honom eller henne.  En makes eller sambos uppfattning påverkas troligen av vad som är mest fördelaktigt för honom eller henne. 

De situationer då frågan om samäganderätt till viss egendom aktualiseras och kan få betydelse är huvudsakligen följande: 

  • Då en andelsägare vill överlåta eller på annat sätt bestämma över egendomen, 
  • Då bodelning ska ske mellan makar eller sambor, 
  • Vid utmätning hos andelsägare, men bestämmelserna i 4 kap. 17–22 §§ utsökningsbalken (1981:774) och särskilt presumtionerna om äganderätt till gäldenären oftast leder till att ett samäganderättsförhållande inte blir beaktat, 
  • Vid andelsägares konkurs, 
  • I vissa fall vid andelsägares deklaration och betalning av skatt. 

Samäganderätt till lös egendom mellan andra än makar och sambor

Andra än makar eller sambor som förvärvar egendom med samäganderätt kan t.ex. vara syskon, arbetskamrater eller goda vänner. Det kan exempelvis vara en båt, sportbil eller en sportstuga. I och med att två eller flera personer gemensamt förvärvat egendom innehar de därefter egendomen med samäganderätt.  

Att de förvärvat egendomen gemensamt innebär att de, som regel genom köp, förvärvat egendomen genom ett och samma avtal. Det är dock  inte en nödvändig förutsättning att båda/alla förvärvarna bidragit till betalningen, men det är givetvis det vanliga.  

Samäganderätt till lös egendom mellan makar och sambor

Det föreligger inte någon principiell skillnad mellan makar och sambor då det gäller frågan om samäganderätt föreligger till egendom i eller i anslutning till det gemensamma hemmet, det vill säga inre och yttre inventarier. 

Egendom som innehas av makar eller sambor och ofta finns i det gemensamma hemmet eller i anslutning till detta ägs antingen av den ena eller den andra maken/sambon eller gemensamt av dem genom samäganderätt. I fråga om äganderätt för makar/sambor gäller samma bestämmelser och principer som för andra.  

Frågan vem av makarna eller samborna som har tillskjutit medel för inköp av viss egendom bör inte bedömas alltför formellt utan bör ses mot bakgrund av den personliga och ekonomiska gemenskap som i allmänhet råder mellan makar eller sambor. Om båda makarna eller samborna har inkomster och den ena maken eller sambon exempelvis svarar för löpande utgifter, såsom för hyra, mat m.m., medan den andra står för betalningen vid inköp av kapitalvaror, bör inköpta kapitalvaror tillhöra makarna eller samborna med samäganderätt. 

Det gäller dock i första hand egendom som kan anses förvärvad för gemensamt bruk eller annars i båda makarnas eller sambornas intresse, såsom bohag eller objekt som kan användas till båda eller familjens nytta. I fråga om egendom som får anses ha köpts endast i den ena makens eller sambons intresse kan fråga om samäganderätt bedömas annorlunda. Som exempel kan nämnas en sportbil eller dator som uteslutande används för en av makarna eller samborna som har köpt och bekostat den.  

Samäganderätt till fast egendom och bostadsrätt m.m. när dold äganderätt inte är aktuell

I det följande bortses från frågan om eventuell dold samäganderätt. En förutsättning för resonemanget är alltså att det inte från något håll har gjorts gällande att det föreligger dold samäganderätt. De typerna av egendom som avses här är sådana att det krävs skriftlig form vid överlåtelse av egendomen. I flera av fallen ska också inskrivning (registrering) av förvärvet göras av den nya ägaren.  

Den vanligast förekommande egendom av det slag som avses här är fast egendom (fastighet). Överlåtelse av fast egendom kräver skriftlig form enligt 4 kap. 1, 28 och 29 §§ jordabalken och förvärvare är skyldig att söka lagfart enligt 20 kap. jordabalken. Liknande bestämmelser gäller i fråga om tomträtt vilket följer av 13 kap. 3 och 7 §§ och 21 kap. jordabalken. 

Upplåtelse av bostadsrätt och överlåtelse av bostadsrätt ska ske skriftligen enligt 4 kap. 5 § och 6 kap. 4 § bostadsrättslagen 1991:614. 

Bilar och motorcyklar hör inte hit. Ny ägare bör visserligen registreras men överlåtelse kräver inte skriftlig form. Överlåtelse av fritidsbåtar kräver inte heller skriftlig form och någon registrering krävs inte.  

När två eller flera personer enligt en köpehandling tillsammans förvärvat en fastighet eller någon annan egendom där det också gäller krav på skriftlig form för överlåtelse, kan de utan vidare anses inneha egendomen med samäganderätt. Det finns i dessa fall inte något utrymme för att anse att ägare till egendomen är någon annan än de som är upptagna som köpare i köpehandlingen eller endast någon av dessa. 

Även i vissa fall då det visserligen inte finns något krav på skriftlig form för överlåtelse men sådan likväl iakttas med tanke på kvalificerad registrering (inskrivning) och handlingen utvisar att två eller flera har förvärvat egendomen, bör dessa inneha egendomen med samäganderätt. 

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Telefon:

Info@justiflex.se

Måndag - fredag 10.00 - 18.00

Lördag 12.00 - 16.00

Våra digitala tjänster kan användas 24/7

FÖLJ OSS

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

När föreligger samäganderätt? Bortsett från dold samäganderätt Läs mer »

Vad är en fullmakt? Information om fullmakter

2 maj 2024 

Vad är en fullmakt? Grundläggande information om fullmakter

En fullmakt är en handling som ger fullmaktshavaren behörighet att handla i fullmaktsgivarens namn för dennes räkning gentemot tredje man. Den som lämnar en fullmakt brukar kallas fullmaktsgivare (eller huvudman) och den som får fullmakten brukas kallas fullmaktshavare (eller fullmäktig). 

Bestämmelser om fullmakter finns i 2 kap. avtalslagen (1915:218). I 10 § 1 st. avtalslagen framgår vad som krävs för att fullmaktsgivaren ska bli bunden gentemot tredje man av fullmaktshavarens rättshandlingar. Det finns olika typer av fullmakter. Här är några exempel: 

  • Ställningsfullmakt
  • Toleransfullmakt 
  • Kombinationsfullmakt
  • Muntlig eller skriftlig fullmakt
  • Skriftlig fullmakt vid fastighetsöverlåtelser
  • Generalfullmakt

Ställningsfullmakt

En ställningsfullmakt uppkommer när någon kan förväntas ha rätt att företräda någon annan på grund av sin ställning. Det är normalt personer med vissa anställningar som har ställningsfullmakt att fatta beslut. Behörigheten följer då av vad personer med den anställningen brukar ha rätt att besluta om. Butiksanställda har exempelvis rätt att sälja de saker som finns i butiken och en inköpschef på ett företag kan förväntas ha rätt att köpa in saker till företaget. 

Det behövs ingen särskild fullmakt för att den anställde ska ha rätt att företräda arbetsgivaren utan behörigheten följer av anställningen. Det finns dock vissa gränsfall. En butiksanställd har inte nödvändigtvis rätt att ge rabatter och en inköpschefs rätt att köpa in saker till företaget kan vara begränsad.  

Om uppgörelsen går utöver vad som följer av ställningsfullmakten är arbetsgivaren (huvudmannen) inte bunden av den. Det kan därför vara klokt för, i detta fall, den butiksanställde och inköpschefen att vända sig till någon person högre upp på företaget, om de är tveksamma till om ställningsfullmakten täcker vad som följer av anställningen.  

Vad en person som innehar ställningsfullmakt kan göra med bindande verkan för huvudmannens räkning beror givetvis på ställningens karaktär. Ju självständigare och högre position fullmaktshavaren har i fullmaktsgivarens organisation, desto större omfattning har också ställningsfullmakten, och vice versa.  

Toleransfullmakt

En toleransfullmakt uppkommer när huvudmannen tidigare har godtagit att någon har företrätt honom eller henne utan att ha någon fullmakt. Då kan huvudmannen/arbetsgivaren bli bunden av senare uppgörelser av samma slag. Det förutsätter dock att motparten tror att han eller hon har haft att göra med behörig person eftersom han eller hon känner till de tidigare uppgörelserna.

Exempel

Bert har som butiksanställd inte ställningsfullmakt att göra några inköp. Trots detta har han gjort regelbundna inköp från en leverantör. 

Linnea som äger butiken har betalat inköpen utan att slå näven i bordet. Genom Linneas beteende har Bert fått en toleransfullmakt att göra inköp för butikens räkning. 

Kombinationsfullmakt

En annan variant är en s.k. kombinationsfullmakt som innehåller delar av dels ställningsfullmakt, dels toleransfullmakt. Här handlar huvudmannen på ett sådant sätt att tredje man får intrycket att han eller hon har att göra med en behörig mellanman. Toleransfullmakt och kombinationsfullmakt är inte reglerade i avtalslagen utan vägledning får hämtas från rättsväsendet och från juridiska läroböcker och tidskrifter.  

Skriftlig eller muntlig fullmakt

Det finns i huvudsak inga krav på att en fullmakt ska vara skriftlig även om det är att rekommendera. Fullmakten kan lämnas muntligen genom att huvudmannen talar om för fullmaktshavaren eller motparten eller någon utomstående att fullmaktshavaren får företräda huvudmannen i vissa eller alla angelägenheter.  

En skriftlig fullmakt lämnas genom att huvudmannen överlämnar ett skriftligt och av honom eller henne undertecknat dokument som innehåller en formulering om vad fullmaktshavaren får göra. 

Skriftlig fullmakt vid fastighetsöverlåtelser

En fullmakt att köpa eller sälja fast egendom ska vara skriftlig. Den ska dessutom klart ange att den kan användas vid fastighetsöverlåtelse. Detta framgår av 27 § avtalslagen och rättsfall Svea hovrätt mål 8850–08. 

Generalfullmakt (begränsad eller obegränsad)

En fullmakt kan avse i stort sett vad om helst. Den kan vara begränsad och avse en enda åtgärd som att ta ut 1 000 kr från fullmaktsgivarens bankkonto. Fullmakten kan också avse alla åtgärder som fullmaktsgivaren själv får göra. Den är då obegränsad. En obegränsad fullmakt brukar kallas generalfullmakt. 

Exempel på begränsad fullmakt:

Härmed befullmäktigar jag Emma Svensson, Birger Jarlsgatan 108, 114 20 Stockholm, att under tiden 1 juni 2024 till och med 15 juni 2024 för min räkning kvittera alla försändelser som kan komma till mig.  

Örebro den 15 maj 2024 

Erik Larsson, Fakultetsgatan, 701 82 Örebro 

Exempel på generalfullmakt:

Härmed bemäktigar jag Emma Svensson, Birger Jarlsgatan 108, 114 20 Stockholm att under tiden 1 juni 2024 till och med 15 juni 2024 i mitt namn och för min räkning företräda mig i alla angelägenheter som angår mig och bevaka min rätt. 

Örebro den 15 maj 2024 

Erik Larsson, Fakultetsgatan, 701 82 Örebro 

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Telefon:

Info@justiflex.se

Måndag - fredag 10.00 - 18.00

Lördag 12.00 - 16.00

Våra digitala tjänster kan användas 24/7

FÖLJ OSS

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Vad är en fullmakt? Information om fullmakter Läs mer »

Särskilda regler för köp och försäljning av fastighet

1 maj 2024

Särskilda regler för köp och försäljning av fastighet

För köp och försäljning av fastigheter gäller särskilda regler vilket framgår av 4 kap. jordabalken (1970:994). Dessa regler skiljer sig i många avseenden från vad som gäller vid köp och försäljning av lös egendom. I samband med ett fastighetsköp måste man bland annat ta hänsyn till följande tvingande regler. 

  • Avtalet ska vara skriftligt. 
  • Ett löfte eller en utfästelse att sälja en fastighet är inte giltigt. 
  • Lagstiftaren har i jordabalken uttryckligen angett vad som tillhör en fastighet.  
  • I övrigt har parterna stor frihet att utforma avtalet som de vill. 

Avtalets form och utseende

I 4 kap. Jordabalken framgår vilka formkrav som är förknippade med ett fastighetsköp. Ett avtal om fastighetsköp ska vara undertecknat av båda parterna och säljarens namnteckning ska bevittnas av två personer. Köpehandlingen ska innehålla en köpesumma och en förklaring att säljaren överlåter fastigheten på köparen.  

Formkravet vid fastighetsköp innebär att ett löfte att sälja en fastighet inte är bindande, inte ens om det givits skriftligen. En option (förhandsrätt) att köpa en fastighet är inte giltig. Om fastigheten först förs över till ett bolag kan dock ett fullt giltigt optionsavtal ingås i fråga om aktierna eller andelarna i bolaget. 

Vid fastighetsköp upprättas ofta dubbla köpeskillingar. Först ett köpekontrakt och därefter ett så kallat köpebrev. Köpekontraktet innehåller de fullständiga villkoren mellan parterna medan köpebrevet är mer kortfattat. Båda handlingarna måste dock uppfylla jordabalkens formkrav. Köpebrevet, som egentligen är ett kvitto och betalningsbevis på köpeskillingen, används för att söka lagfart hos inskrivningsmyndigheten (www.lantmateriet.se). 

Stämpelskatt vid lagfart tas ut med 4,25 % av köpeskillingen om köparen är en juridisk person och 1,5 % i andra fall. Vid mera komplicerade fastighetsköp, t.ex. när det gäller industrifastigheter, bör juridisk expertis anlitas. 

Vad tillhör fastigheten?

I 2 kap. jordabalken framgår i detalj vad som hör till en fastighet och vad som därmed omfattas vid en försäljning. Till fastigheten hör byggnader och byggnadstillbehör. Som byggnadstillbehör räknas bland annat: 

  • Bostad: Kylskåp och tvättmaskin. 
  • Butikslokal: hylla, disk och skyltfönsteranordning. 
  • Fabrikslokal: kylsystem och fläktmaskiner. 

Avtalets innehåll

Vid försäljning av fastighet bör säljaren och köparen särskilt tänka på följande: 

Säljaren bör tänka på följande:

  • Köparen bör betala en handpenning som han eller hon inte har rätt att få tillbaka om han eller hon inte fullföljer köpet genom att skriva köpekontraktet. 
  • Om hela köpeskillingen inte betalas kontant bör säljaren se till att få fullgoda säkerheter. 
  • Säljaren bör försöka friskriva sig från s.k. dolda fel, alltså sådana fel som köparen inte borde ha upptäckt vid en undersökning av fastigheten. 
  • Säljaren bör upplysa köparen om de fel han känner till. Säljaren har enligt ett rättsfall från Högsta domstolen (NJA 2007 s. 86, buller från motocrossbana), en viss upplysningsplikt. 

Köparen bör tänka på följande:

  • Köparen bör undersöka fastigheten noga för att kontrollera dess skick men också vad som ingår i köpet. Helst bör han anlita en särskild värderingsman eller annan sakkunnig. Köparen bör inte acceptera en friskrivning för dolda fel. 
  • Köparen bör kontrollera att han eller hon kan använda fastigheten för avsett ändamål. Bland annat bör han eller hon kontrollera vilka tillstånd som kan behövas och att fastigheten uppfyller krav från myndigheten m.m.  
  • Köparen bör undersöka vilka planer som gäller för området och vad som kan förväntas i framtiden. 
  • Köparen bör helst inte betala hela köpeskillingen kontant. Den del av köpeskillingen som utestår kan nämligen räknas av mot köparens krav på skadestånd om fastigheten inte uppfyller ställda krav i kontraktet eller om den har dolda fel. 
  • Köparen måste se till att fastigheten inte belastas av servitut eller inteckningar utöver vad säljaren uppgivit. Inteckningar (pantbrev) som ligger som säkerhet för lån måste överlämnas till köparen.  
© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Telefon:

Info@justiflex.se

Måndag - fredag 10.00 - 18.00

Lördag 12.00 - 16.00

Våra digitala tjänster kan användas 24/7

FÖLJ OSS

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Särskilda regler för köp och försäljning av fastighet Läs mer »