Samäganderättsavtal

Högsta domstolens prövning gällde två personer som var sambor sedan 1998. De köpte år 2002 en segelbåt värd 535 000 kr. Eftersom det bland annat saknades inredning krävdes ytterligare kostnader samt arbete. Av den totala kostnaden betala sambo A 535 000 kr och sambo B 120 000 kr och sambo A utförde huvuddelen av det arbete som krävdes för att göra båten sjöduglig. Samboförhållandet upphörde 2006. 

Sambo A och sambo B var överens om att de ägde segelbåten gemensamt. Enligt sambo B var deras gemensamma avsikt vid köpet att de skulle äga båten med lika stora andelar. Sambo A påstod att de varit överens om att de skulle äga båten med andelar i proportion till insatserna och han gjorde i målet gällande att hans andel därför uppgick till 81,5 procent av båten och sambo B:s andel till 18,5 procent av båten. 

Högsta domstolen anförde att vid bestämningen av beviskravet har det betydelse hur samäganderätten har uppkommit. Har exempelvis två personer utan närmare relation till varandra tillsammans köpt eller tillverkat en sak är beviskravet normalt lägre än om samäganderätten uppkommit genom gåva, testamente eller fynd.  

När samäganderätten grundar sig på ett avtal mellan två personer är beviskravet för annan fördelning än hälftenägande lägre än om dold samäganderätt anses föreligga. Beviskravet kan också variera beroende på de samägande parternas rättsliga förhållande till varandra. Ett samägande som ligger nära ett egentligt bolagsförhållande kan exempelvis tala för tillämpning av ett lågt beviskrav för brytande av presumtionen om samägande med lika andelar.  

Frågan om samäganderätt föreligger och i så fall med vilka andelar ska även för makar och sambor avgöras efter allmänna förmögenhetsrättsliga princier. Trots den principiella skillanden mellan å ena sidan giftorätt och rätt till samboegendom och å andra sidan samäganderätt kan beviskravet i 1 § samäganderättslagen i viss mån variera beroende på om de samägande parterna är makar eller sambor eller om parterna inte har en sådan närhet till varandra.

I ett äktenskapsförhållande föreligger typiskt sett en ekonomisk gemenskap som inte motsvaras av förhållande i en samborelation, vilket kan tala för att högre krav ska ställas på bevisningen för att presumtionen om hälftenägande ska bryas vid samägande inom äktenskapet. Det kan också ha betydelse om fråga är om samägande till giftorättsgods eller enskild egendom, liksom om den samägda egendomen är samboegendom eller inte. 

Alldeles oavsett vilken typsituation som föreligger […], finns det vissa faktorer som är av betydelse för bedömningen av annan fördelningsgrund än att lika andelar ska tillämpas enligt 1 § samäganderättslagen. Hänsyn bör tas till den samägda egendomens art, användningsändamål och värde, liksom till parternas ekonomiska bidrag, andra insatser, ansvar för lån som tagits upp för betalda egendomen och parternas ekonomiska sammanflätning i övrigt. 

Vid samäganderätt som har uppkommit i ett äktenskap eller i ett samboförhållande finns det anledning att bestämma andelarna ganska summariskt med hänsyn till den naturliga generositet som typiskt sett kan förmodas föreligga i en sådan relation.