Kan man förlora rÀtten till arv eller testamente?
Kan man förlora rÀtten till arv eller testamente?
Det har Ă€nda sedan Ă„r 1734 funnits en princip som innebĂ€r att den som dödar en annan mĂ€nniska förlorar sin rĂ€tt till arv efter den person man dödat. I 15 kap. Ărvdabalken finns numera olika bestĂ€mmelser som gör att man kan gĂ„ miste om sin rĂ€tt att ta arv eller testamente. Â
Kapitlet innehĂ„ller bland annat regler om att förlora sin rĂ€tt till testamente vid angrepp mot testationsfriheten, det vill sĂ€ga nĂ€r nĂ„gon genom tvĂ„ng eller svek eller genom missbruk av testamentsgivarens oförstĂ„nd, viljesvaghet eller beroende stĂ€llning förmĂ„r honom eller henne att upprĂ€tta eller Ă„terkalla testamentariskt förordnande. Â
Testamentstagare kan ocksĂ„ angripa testationsfriheten genom att försöka hindra testamentsgivaren frĂ„n att upprĂ€tta eller Ă„terkalla testamente. Dessa regler har fĂ„tt ökad aktualitet eftersom befolkningen blir allt Ă€ldre. Â
Kapitlet innehĂ„ller Ă€ven regler om att missta rĂ€tten till arv eller testamente nĂ€r nĂ„gon uppsĂ„tligen förstört eller undanhĂ„llit testamente. Risken att testamenten förstörs eller undanhĂ„lls av arvingarna Ă€r dessutom sĂ€rskilt stor eftersom det saknas bestĂ€mmelser om krav pĂ„ att lĂ€mna testamente i förvar eller registrera testamenten.Â
UppsÄtligt dödande genom brott m.m.
Enligt bestĂ€mmelsen i 15 kap. 1 § Ă€rvdabalken fĂ„r den som genom brott uppsĂ„tligen dödat nĂ„gon inte ta arv eller testamente efter denne. Det skulle givetvis vara stötande om en person kunde döda en slĂ€kting och samtidigt Ă€rva dennes förmögenhet. Det ska dock poĂ€ngteras att det inte krĂ€vs att nĂ„gon blir dömd för brott dĂ„ saken kan prövas i ett tvistemĂ„l om bĂ€ttre rĂ€tt till arv.Â
Dödandet ska dessutom vara uppsĂ„tligt och ha skett genom en brottslig gĂ€rning. UppsĂ„t behöver dock inte föreligga i förhĂ„llande till döden. Ăven psykiskt störda kan begĂ„ brott enligt brottsbalken. Man ska dĂ„ bedöma om gĂ€rningsmannen var i sĂ„dan grad medveten om sitt handlande att uppsĂ„t förelĂ„g. UtgĂ„ngspunkten Ă€r att psykiskt störda ska behandlas som andra. BestĂ€mmelsen Ă€r ocksĂ„ tillĂ€mplig om exempelvis ett syskon dödar ett annat syskon i syfte att ensam komma i Ă„tnjutande av arvet efter en förĂ€lder. Â
Det finns ocksĂ„ ett allmĂ€nt krav pĂ„ att ett Ă„rs fĂ€ngelse ska vara föreskrivet för brottet vilket innebĂ€r att bestĂ€mmelsen endast omfattar vissa brott, nĂ€mligen grov misshandel samt sĂ„dana former av vĂ„ldtĂ€kt, grov vĂ„ldtĂ€kt, rĂ„n och grovt rĂ„n som innefattar vĂ„ld pĂ„ person eller försĂ€ttande i vanmakt eller annat sĂ„dant tillstĂ„nd. Om förutsĂ€ttningarna för nödvĂ€rn eller andra omstĂ€ndigheter föreligger som gör att handlingen inte strider mot lagen förlorar personen inte rĂ€tten till arv eller testamente. Â
Dessa regler gĂ€ller dock inte om gĂ€rningsmannen var under femton Ă„r. BestĂ€mmelserna gĂ€ller inte heller om det föreligger synnerliga skĂ€l vilket innebĂ€r: Â
- Att gÀrningsmannen begick gÀrningen under pÄverkan av en allvarlig psykisk störning, eller
- Att gĂ€rningsmannen var under arton Ă„r och hans eller hennes handlande stod i samband med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmĂ„ga hos honom eller henne.Â
Om gÀrningsmannen exempelvis uppsÄtligen dödar arvlÄtaren kan han eller hon fÄ behÄlla arvsrÀtten om det föreligger mycket starkt förmildrande omstÀndigheter, exempelvis vissa fall av barmhÀrtighetsmord dÄ nÄgon dödar en person som legat obotligt sjuk för att göra slut pÄ hans eller hennes lidande. Starka förmildrande omstÀndigheter kan ocksÄ föreligga om brottet utgör en reaktion pÄ lÄngvariga och allvarliga trakasserier av exempelvis sexuell natur.
Angrepp mot testationsfriheten eller ÄtgÀrder med testamentet
RĂ€tten att fĂ„ arv eller testamente gĂ„r ocksĂ„ förlorad om nĂ„gon genom tvĂ„ng, förledande eller missbruk av annans oförstĂ„nd, viljesvaghet eller beroende stĂ€llning förmĂ„tt denne att upprĂ€tta eller Ă„terkalla ett testamente. BestĂ€mmelsen gĂ€ller ocksĂ„ om nĂ„gon hindrar testamentsgivaren frĂ„n att upprĂ€tta eller Ă„terkalla testamente. Â
Det ska dock nĂ€mnas att det kan finnas omstĂ€ndigheter som gör att en domstol kan mildra pĂ„följden för den som begĂ„tt gĂ€rningen. En förmildrande omstĂ€ndighet kan exempelvis handla om att en arvinge som pĂ„verkat arvlĂ„taren att testamentera en mindre summa pengar för ett behjĂ€rtansvĂ€rt Ă€ndamĂ„l, som exempelvis rĂ€dda barnen, inte ska gĂ„ miste om hela sitt arv.Â
Andra omstÀndigheter som gör att en arvinge förlorar rÀtten till arv rör uppsÄtligt förstörande eller undanhÄllande av testamente. Som tidigare nÀmnts Àr risken stor att arvingar antingen förstör ett testamente eller undanhÄller ett testamente eftersom det saknas bestÀmmelser om obligatorisk förvaring eller registrering av testamenten. BevissvÄrigheter Àr sannolikt ett skÀl till att sÄ fÄ fall varit föremÄl för domstols prövning.
Medverkan
BestĂ€mmelserna om förverkande av rĂ€tten till arv eller testamente gĂ€ller ocksĂ„ för den som har medverkat till brottet sĂ„som framgĂ„r av 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken. DĂ€r framgĂ„r bland annat att ansvar gĂ€ller inte bara den som utfört gĂ€rningen utan Ă€ven annan som frĂ€mjat gĂ€rningen med rĂ„d eller dĂ„d (23 kap. 4 § BrB). Â
Enligt 23 kap. 5 § brottsbalken ska den som utsatts för pĂ„verkan ha möjlighet att fĂ„ ett mildare straff eller rentav helt gĂ„ fri frĂ„n straff och den som utövat pĂ„tryckningen ges ett strĂ€ngare straff. Med medverkan i mindre mĂ„n menas att en person varit mindre delaktig i jĂ€mförelse med de andra.Â
RÀttsverkan av ett en person mister rÀtt till arv eller testamente
Enligt Àldre tids rÀttsuppfattning förlorade inte bara den nÀrmsta arvtagaren rÀtten till arv utan Àven den brottsliges arvingar. Den brottsliges barn och andra slÀktingar ansÄgs vara solidariska med denne och kunde dÀrför inte Àrva den som utsatts för gÀrningen. Numera anses dock en sÄdan rÀttsuppfattning inte vara förenlig med vÄr tids rÀttsÄskÄdning.
ArvsrÀtten förverkas enligt bestÀmmelsen i 15 kap. 4 § Àrvdabalken endast för den brottslige sjÀlv och inte för den brottsliges arvingar. Arvet gÄr till dem som efter den brottslige var arvlÄtarens arvingar vid tiden för dödsfallet.
Vid förverkande av testamente Àr arvsrÀtten dock inte alltid given. FrÄgan fÄr i stÀllet lösas genom tolkning av testamentet. Om testamentstagarens avkomlingar uttryckligen Àr insatta som testamentstagare efter gÀrningsmannen Àr dessa normalt sett, pÄ samma sÀtt som legala arvingar, berÀttigade att ta testamente oberoende av det förfarande som ligger gÀrningsmannen till last.
Om gĂ€rningsmannen har gjort sig skyldig till brott som framgĂ„r i 15 kap. Ărvdabalken kan det dock ibland finnas behov av att tolka hur testamentet Ă€r utformat. Om testamentsgivarens avsikter inte kunnat faststĂ€llas bör egendomen tillfalla de legala arvingarna, pĂ„ samma sĂ€tt som kvarlĂ„tenskapen annars, i brist pĂ„ testamentariskt förordnande, Ă€r underkastad den vanliga arvsföljden.
Telefon:
Info@justiflex.se
MĂ„ndag - fredag 10.00 - 18.00
Lördag 12.00 - 16.00
VÄra digitala tjÀnster kan anvÀndas 24/7
© 2025 Justiflex AB. GodkÀnd för F-Skatt.
Telefon:
Info@justiflex.se
MĂ„ndag - fredag 10.00 - 18.00
Lördag 12.00 - 16.00
VÄra digitala tjÀnster kan anvÀndas 24/7
Kan man förlora rÀtten till arv eller testamente? LÀs mer »
