Anställningsavtal

För arbetstagaren är de främsta förpliktelserna att utföra arbetsuppgifter enligt arbetsgivarens anvisning och att vara lojal. Vilka arbetsuppgifter en arbetstagare ska utföra samt när och var det ska ske beror på vad som är eller kan anses avtalat mellan parterna och vad som följer av lagar om arbetsmiljö och arbetstid.  

Genom olika avgöranden från domstolar och myndigheter är det fastslaget att en arbetstagare, såvida det inte framgår annat av avtalet, är skyldig att för arbetsgivarens räkning utföra allt sådant arbete som står i naturligt samband med verksamheten och som kan anses falla inom ramen för arbetstagarens befattningsbeskrivning eller allmänna yrkeskvalifikationer (AD 1990 nr 59).  

Arbetsgivarens fria arbetsledningsrätt är dock begränsad i några fall, bland annat vad gäller åtgärder som strider mot god sed och då åtgärden framstår som godtycklig eller vidtas i syfte att förmå en arbetstagare att säga upp sig. 

Av den så kallade bastubadarprincipen (AD 1978 nr 89) följer att en arbetsgivare måste uppvisa godtagbara skäl för en omplacering som i praktiken är jämförbar med uppsägning och återanställning samt därför leder till särskilt ingripande konsekvenser för arbetstagaren. 

Vid en rättstvist mellan en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation angående en medlems arbetsskyldighet gäller arbetstagarorganisationens tolkning enligt 34 § i medbestämmandelagen fram till dess att domstol avgör frågan. 

Lojalitetskrav

En arbetstagare ska vara lojal mot sin arbetsgivare och får inte undanhålla väsentlig information. Vid konkurrerande intressen har arbetstagaren att sätta arbetsgivarens intressen framför sina egna (AD 2003 nr 84). Arbetstagare har begränsad rätt att bedriva verksamhet som är konkurrerande med arbetsgivarens.  

Det allmänna lojalitetskravet som gäller för alla arbetstagare kan också medföra att han eller hon har tystnadsplikt avseende uppgifter och förhållanden som är förknippade med arbetet, se bland annat lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter samt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 

Tystnadsplikten utgör dock inte hinder mot att en arbetstagare inom rimliga gränser får kritisera sin företagsledning öppet eller offentliggöra uppgifter som är av allmänt samhällsintresse, till exempel miljöskäl (AD 1986 nr 95, AD 1994 nr 79) samt den så kallade visselblåsarlagen, lag (2016:749), om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden. 

En arbetsgivare inom offentlig sektor har begränsade möjligheter att ingripa mot anställda som har utnyttjat sin grundlagsfästa yttrande- och meddelarfrihet (AD 2003 nr 51 och AD 2011 nr 74). 

Ledighet

En arbetstagare har enligt lag rätt att i viss utsträckning vara ledig från sitt arbete. Semesterlagen reglerar i vilken omfattning en arbetstagare har rätt till semesterledighet och semesterlön samt när i tiden semester ska vara förlagd. Den som är korttidsanställd brukar inte ha rätt till semester; i stället ska semesterersättning betalas i tillägg till lönen.

Föräldrars och vissa andras rätt att vara föräldralediga för att ta hand om ett litet eller sjukt barn samt deras rätt till ersättning regleras i föräldraledighetslagen och socialförsäkringslagen. Rätt till ledighet för studier kan följa av lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. 

Sjukdom  

Också sjukdom kan föranleda frånvaro från arbetet. Rätt till sådan frånvaro saknar stöd i lag men anses ändå finnas. Den första dagen utgör karensdag för vilken ingen lön erhålls. Arbetsgivaren ska därefter utge sjuklön som motsvarar 80 procent av lönen från och med den andra sjukdagen till och med den fjortonde, se lagen (1991:1047) om sjuklön. 

Vid sjukskrivning som är längre än så betalas sjukpeng från Försäkringskassan. En arbetsgivare har rätt att redan från första frånvarodagen kräva att arbetstagaren genom läkarintyg styrker att hans eller hennes arbetsförmåga är nedsatt. Det vanligaste är dock att krav på läkarintyg ställs efter en veckas sjukfrånvaro.