april 2024

Framtidsfullmakt – alternativ till god man och förvaltare

16 april 2024

Framtidsfullmakt – alternativ till god man och förvaltare

Genom lagen (2017:310) om framtidsfullmakter har en helt ny fullmakt införts i svensk rätt. Lagen innebär att det numera finns en möjlighet att välja ett privat sätt att tillgodose sina framtida behov i stället för det stöd som samhället kan erbjuda. En framtidsfullmakt är en typ av fullmakt som till skillnad från vanliga fullmakter verkar när fullmaktsgivaren på grund av sjukdom inte längre kan fatta egna beslut.  

Vad krävs för att en framtidsfullmakt ska bli aktuell?

Det finns två omständigheter som måste vara uppfyllda för att en framtidsfullmakt ska bli aktuell. Den första omständigheten är att det finns ett medicinskt tillstånd som fullmaktsgivaren ska befinna sig i för att en framtidsfullmakt ska få verkan. I lagtexten anges detta med orden “sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande”.  

De angivna medicinska tillstånden är samma som för anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken och som för förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Det är också avsikten. En framtidsfullmakt ska således kunna vara ett alternativ till godmanskap och förvaltarskap. 

Den andra omständigheten består i att fullmaktsgivaren har kommit i ett sådant tillstånd att han eller hon inte längre kan ha hand om de angelägenheter som fullmakten omfattar. Att fullmaktsgivaren inte kan ta hand om sina angelägenheter är detsamma som att han eller hon inte har förmåga att fatta beslut (beslutsoförmåga).  

Fullmaktsgivarens tillstånd av beslutsoförmåga måste vara varaktigt och huvudsakligt. Med varaktighet menas att tillståndet inte är tillfälligt och med huvudsakligt menas att fullmaktsgivaren ska bedömas vara beslutsoförmögen vad gäller de flesta av de angelägenheter som fullmakten omfattar. 

Omfattningen av en framtidsfullmakt

I 2 § i lagen om framtidsfullmakter framgår vad en fullmakt får omfatta, det vill säga hur långt den kan sträcka sig. Eftersom framtidsfullmakter är ett privat alternativ till godmanskap och förvaltarskap är det möjligt för fullmaktsgivaren att bestämma mycket vida ramar för fullmakten. Fullmaktsgivaren ska kunna lägga så gott som allt beslutsfattande i en framtid på fullmaktshavaren.  

Framtidsfullmakten ska handla om fullmaktsgivarens angelägenheter. Endast den enskilda fullmaktsgivarens frågor är tänkta att innefattas i en framtidsfullmakt. Någon annans angelägenheter, antingen en fysisk person eller juridisk person kan inte omfattas av fullmaktsgivarens utnämning i en framtidsfullmakt.  

Det är viktigt att en framtidsfullmakt utformas så att det framgår om den gäller såväl ekonomiska som personliga angelägenheter eller endast en av dem. Fullmakten kan vara generell så att den omfattar alla fullmaktsgivarens ekonomiska och personliga angelägenheter. Eftersom en framtidsfullmakt är en privat handling kan fullmaktsgivaren bestämma att den får omfatta endast ekonomiska eller personliga angelägenheter. Fullmaktsgivaren kan också bestämma att fullmakten endast ska omfatta vissa angelägenheter eller till och med en viss rättshandling.

Ekonomiska angelägenheter

En framtidsfullmakt får omfatta ekonomiska angelägenheter. Ekonomiska angelägenheter är alla slags frågor av ekonomisk betydelse, stora som små. Till ekonomiska angelägenheter hör huvudsakligen sådana frågor som har att göra med förvaltning av egendom, t.ex. placering av medel på konton eller i värdepapper. Hit hör också frågor som rör förvaltning av fast egendom.  

Uttrycket ekonomiska angelägenheter kan ses som ungefär likvärdig med uttrycket förvalta egendom i fråga om godmanskap och förvaltarskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Ekonomiska angelägenheter kan också beskrivas som angelägenheter på förmögenhetsrättens område. På så sätt svarar en framtidsfullmakt i den delen mot en vanlig fullmakt enligt avtalslagen. 

Personliga angelägenheter

En framtidsfullmakt kan också omfatta personliga angelägenheter. Med personliga angelägenheter aves angelägenheter som gäller fullmaktsgivarens personliga förhållanden. Personliga angelägenheter är ungefär likvärdigt med vad som avses med sörja för person i fråga om godmanskap och förvaltarskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken.  

Vissa frågor innehåller både ekonomiska och personliga angelägenheter. Ett anordnande av äldreboende för fullmaktsgivaren är en personlig angelägenhet såvitt avser ansökan om ett boende och ekonomisk angelägenhet såvitt gäller tecknande av hyreskontrakt för boendet. 

Valet av person

Fullmaktsgivarens val av fullmaktshavare är helt individuell. Fullmaktsgivaren har rätt att välja den person han eller hon känner förtroende för. I detta ligger en av grundtankarna med framtidsfullmakter jämfört med hjälp i form av god man eller förvaltare. Den enskilde (fullmaktsgivaren) kan genom ett genomtänkt val av fullmaktshavare känna sig så säker som möjligt på att just den personen ska ta hand om hans eller hennes angelägenheter. Av den anledningen är det mycket viktigt att valet av rätt person förberedes och att fullmaktsgivaren ges möjlighet till tillräcklig eftertanke på den punkten. 

Det är viktigt att fullmaktsgivaren känner förtroende för den som utses till fullmaktshavare, vare sig det är fråga om en person som står fullmaktsgivaren nära eller en person som fullmaktsgivaren väljer av skäl som har att göra med att han eller hon vill att en viss kompetens ska finnas hos fullmaktshavaren.  

En eller flera fullmaktshavare

Det är oftast lämpligt att utse fler än en fullmaktshavare om den första fullmaktshavaren inte kan fullgöra uppdraget. I en sådan situation bör det vara tillräckligt att den första fullmaktshavaren namnges och att det för nästa fullmaktshavare anges t.ex. “eller den hon sätter i sitt ställe” eller liknande. Fullmaktsgivaren bör vid upprättandet av framtidsfullmakten förebygga framtida oklarheter om vem som ska vara fullmaktshavare genom att sätta in flera namngivna personer med angivande att nummer två ska inträda först om nummer ett har förhinder osv. 

Fullmaktshavarens lämplighet och kapacitet

Fullmaktsgivaren behöver lita på att fullmaktshavaren är lämplig för sitt uppdrag. Lämpligheten behöver föreligga på det personliga planet, dvs. det ska vara fråga om en rättrådig person (jfr det krav som ställs på en förmyndare i 10 kap. 6 § föräldrabalken, eller på en god man och förvaltare enligt 11 kap. 12 § föräldrabalken). 

Inget hindrar att fullmaktsgivaren på ett tydligt sätt anger detta i fullmakten genom att t.ex. ställa som villkor för att en viss fullmaktshavare ska anförtros uppdraget att han eller hon ska visa sin lämplighet i samband med att hans eller hennes uppdrag ska ta sin början, t.ex. genom att uppvisa utdrag ur belastningsregistret eller på annat sätt intyga sin hederlighet.  

En framtidsfullmaktshavare måste också ha tillräcklig kapacitet för att kunna sköta uppdraget. Det handlar om både konkreta kvalifikationer och om rättslig kapacitet. I de fall då fullmaktsgivarens angelägenheter består av sedvanlig ekonomisk förvaltning och personliga angelägenheter kan man utgå från att fullmaktshavaren har tillräckliga kvalifikationer i och med att han eller hon står fullmaktsgivaren nära.  

Om framtidsfullmakten omfattar mer specialiserad förvaltning, särskilda slag av rättshandlingar etc. kan det däremot finnas anledning att fullmaktsgivaren i samband med upprättandet av fullmakten noga överväger de kvalifikationer som fullmaktshavaren behöver besitta. Fullmaktshavare får inte vara omyndig, ha förvaltare enligt föräldrabalken eller vara försatt i konkurs.  

När blir fullmaktshavaren fullmaktshavare?

Enligt 4 § i lagen om framtidsfullmakter kan fullmaktshavaren ha vissa befogenheter och ett visst ansvar innan framtidsfullmakten har trätt ikraft. Fullmaktshavaren har en central roll när det gäller frågan om en framtidsfullmakt ska anses ha trätt ikraft. Det är enligt huvudregeln fullmaktshavaren som ska bedöma om fullmakten har trätt ikraft och i samband med detta underrätta den krets som framgår av 10 § i lagen om framtidsfullmakter.  

Den som utsett till fullmaktshavare har därmed en särskild befogenhet i fråga om fullmakten trätt ikraft, trots att fullmaktshavaren ännu inte är fullmaktshavare i betydelse att han eller hon agerar i den egenskapen. Den utsedda fullmaktshavaren kan dock inte rättshandla i fullmaktsgivarens namn innan framtidsfullmakten har trätt ikraft. Den fullmaktsrättsliga behörigheten inträder först när framtidsfullmakten har trätt ikraft  

Om fullmaktshavaren bedömer att fullmaktsgivaren inte skulle bli tillräckligt hjälpt genom framtidsfullmakten kan han eller hon yttra sig i ett anordnande av godmanskap eller förvaltarskap. En framtidsfullmaktshavare har också rätt att ansöka hos rätten om entledigande av en god man respektive förvaltare eller om upphörande av godmanskap respektive förvaltarskap.

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Telefon:

Info@justiflex.se

Måndag - fredag 10.00 - 18.00

Lördag 12.00 - 16.00

Våra digitala tjänster kan användas 24/7

FÖLJ OSS

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Framtidsfullmakt – alternativ till god man och förvaltare Läs mer »

Kan man göra sina barn arvlösa genom testamente?

14 april 2024

Kan man göra sina barn arvlösa genom testamente?

Det kan tyckas otidsenligt att en person inte fullt ut ska kunna bestämma vem eller vilka som ska ärva. I svensk rätt finns dock begränsningen i rätten att testamentera till vem man vill. En bröstarvinge, alltså arvinge i rakt nedstigande led, barn och barnbarn osv, har alltid rätt att få sin laglott. Detta framgår av 7 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637). Laglotten är förenklat uttryckt hälften av vad arvingen skulle ha fått om det inte hade funnits något testamente.

Laglotten är halva arvslotten under förutsättning att den döde under sin livstid inte lämnat några gåvor till bröstarvingen som ska räknas av från bröstarvingens andel i boet. Säg att en person lämnar efter sig 2 000 000 kr och har fyra barn där ingen har fått någon gåva som ska räknas av. Arvslotten för vart och ett av barnen är 1/4 av 2 000 000 kronor, alltså 500 000 kronor. Laglotten är hälften av arvslotten, dvs. hälften av 500 000 kr, alltså 250 000 kronor.

Laglottskyddet är ett skydd mot testamente då arvlåtaren testamenterat sin egendom till någon annan än den arvsberättigade bröstarvingen. Laglottsskyddet hjälper dock inte mot efterlevande makes arvsrätt. Ett gemensamt barn till två makar får när den ena maken/föräldern dör stå tillbaka för förälderns rätt till arv. Sedan 1988 ärver nämligen makar före gemensamma barn. 

Det betyder emellertid inte att bröstarvingen inte har något rätt till arvslott men det är först nära båda föräldrarna är döda som bröstarvingen har rätt att få sin laglott. Ett särkullbarn har dock rätt till sitt arv och därmed sin laglott direkt när föräldern dör. Laglotten beräknas utifrån de värden som finns i boet då föräldern dog. Gemensamma barns laglott kan krävas ut först när båda föräldrarna är döda och till värdet som gäller då. Det kan självklart ge väldigt olika resultat. Det är alltså stor skillnad i rätt till arv och rätt till laglott beroende på om barnet är gemensamt eller är särkullbarn.

Laglotten är halva arvslotten

Laglotten är halva arvslotten under förutsättning att den döde under sin livstid inte lämnat några gåvor till bröstarvingen som ska räknas av från bröstarvingens andel i boet. Säg att en person lämnar efter sig 2 000 000 kr och har fyra barn där ingen har fått någon gåva som ska räknas av. Arvslotten för vart och ett av barnen är 1/4 av 2 000 000 kronor, alltså 500 000 kronor. Laglotten är hälften av arvslotten, dvs. hälften av 500 000 kr, alltså 250 000 kronor.

Laglottskyddet är ett skydd mot testamente då arvlåtaren testamenterat sin egendom till någon annan än den arvsberättigade bröstarvingen. Laglottsskyddet hjälper dock inte mot efterlevande makes arvsrätt. Ett gemensamt barn till två makar får när den ena maken/föräldern dör stå tillbaka för förälderns rätt till arv. Sedan 1988 ärver nämligen makar före gemensamma barn. 

Det betyder emellertid inte att bröstarvingen inte har något rätt till arvslott men det är först nära båda föräldrarna är döda som bröstarvingen har rätt att få sin laglott. Ett särkullbarn har dock rätt till sitt arv och därmed sin laglott direkt när föräldern dör. Laglotten beräknas utifrån de värden som finns i boet då föräldern dog. Gemensamma barns laglott kan krävas ut först när båda föräldrarna är döda och till värdet som gäller då. Det kan självklart ge väldigt olika resultat. Det är alltså stor skillnad i rätt till arv och rätt till laglott beroende på om barnet är gemensamt eller är särkullbarn.

Laglottsberättigad bröstarvinge får begära jämkning av testamente

Gemensamma barn har normalt inget att utkräva när den förste föräldern dör, varken arvslott eller laglott. Men om den först avlidne föräldern efterlämnar ett testamente som inkräktar på gemensamma barns laglott och barnen fått detta testamente för delgivning så ska de angripa testamentet och kräva jämkning för laglott redan när den förste föräldern dör. Det betyder inte att barnen får ut något arv när den förste föräldern dör. Makarna har ju arvsrätt före gemensamma barn. Barnet som kräver laglott får därför i normalfallet vänta på laglotten till dess även den andre föräldern dött.

Exempel

Anna och Anders är gifta och har de gemensamma barnen Fredrika och Fredrik. De har ingen kontakt med sina barn och vill hellre att deras arv ska gå till en välgörenhetsorganisation. 

Föräldrarna skriver ett inbördes testamente där de bestämmer att de ska ärva varandra på vanligt sätt när den förste av dem dör. Men när båda är borta ska det som då finns att ärva inte gå till barnen Fredrik och Fredrika utan till välgörenhetsorganisationen.

Fredrik och Fredrika får testamentet för delgivning både vid Annas och Anders död och kräver därför jämkning för laglott efter sin far vid hans död och sin mor vid hennes död. Det finns dock situationer då även en gemensam bröstarvinge kan ha rätt att få ut sin laglott direkt. Om en make/förälder har testamenterat all sin egendom till någon annan än efterlevande maken har gemensamt barn som begär laglottsjämkning rätt till laglottsdelen direkt.

Makar är ju inte skyldiga att låta andra maken ärva eftersom makar inte har något laglottsskydd. Så när en make genom att testamentera till någon annan markerat att han eller hon inte vill att maken ska ärva hade det varit märkligt om laglottsjämkning från ett gemensamt barn hade lett till att maken fick den egendomen. Det hade varit att åka snålskjuts på att barnet begär laglottsjämkning gentemot testamentet. I den situationen går laglottsdelen i stället direkt till bröstarvingen.

Exempel

Christer och Cecilia är gifta och har tillsammans sonen Erik. Christer och Cecilia har skrivit testamente där de bestämt att Röda Korset ska få all egendom efter var och en av dem. Cecilia dör. Boet är då värt 4 000 000 kronor. Christer behåller 2 000 000 kronor i giftorättsandel. 

Kvarlåtenskapen efter Cecilia är 2 000 000 kronor. Erik kräver jämkning av testamentet för att få ut sin laglott. Laglotten är 1 000 000 kronor.  Röda Korset får 1 000 000 kronor. Jämkningsbeloppet är 1 000 000 kronor och går till sonen Erik och inte till Christer. 

Eftersom Christer inte har rätt till arv efter Cecilia när hon valt att testamentera till Röda Korset får han inte heller den laglottsdel som Erik jämkat sig till.

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Telefon:

Info@justiflex.se

Måndag - fredag 10.00 - 18.00

Lördag 12.00 - 16.00

Våra digitala tjänster kan användas 24/7

FÖLJ OSS

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Kan man göra sina barn arvlösa genom testamente? Läs mer »

Är du rikare än din sambo? Skaffa ett samboavtal

7 april 2024

Har du mer pengar än din sambo? Skaffa ett samboavtal

Trots existensen av sambolagen kan frågor om äganderätten till egendom som anskaffats under samboendet vara betydelsefullt. I sambolagens 3 § definieras samboegendom som bostad och bohag som förvärvats för gemensam användning. Att bostad eller bohag är samboegendom medför att värdet av egendomen kan bli föremål för likadelning vid samboendets upplösning oavsett vem av samborna som är ägare.

Finansiering med både kontanter och lån

När sambor köper en bostad tillsammans och den ena parten tar lån på sin del och den andre går in med kontanter kan det bli en orättvis bodelning. Den som har lånet får dra av skulden från värdet av sin del av bostaden innan det läggs ihop och delas lika mellan samborna. Medan den sambo som hade eget kapital måste dela med sig av hela sitt värde av sin del av bostaden.

Det är i första hand sådana skulder som hänger ihop med samboegendomen, som ett bolån på den gemensamma permanentbostaden som får räknas av. För att undvika en orättvis bodelning får samborna se till att båda samborna tar bolån om inte kontant betalning av hela bostaden kan göras. En annan lösning är att samborna skriver ett samboavtal som innebär att bostaden inte ska ingå i bodelningen.

Samboavtal

Sambor kan avtala om hur en eventuell framtida bodelning ska gå till. Detta görs genom ett så kallat samboavtal. Ett samboavtal är motsvarigheten till att makar skriver ett äktenskapsförord och bestämmer att allt eller delar av deras ägodelar ska vara enskild egendom. Nästan alltid innebär samboavtal att bodelningsreglerna i sambolagen avtalas bort, helt eller delvis. Avtalet går ut på att man vid separation eller dödsfall inte ska göra någon bodelning av det gemensamma bohaget och bostaden.

Orsaken till varför samborna skriver ett samboavtal kan vara att de är ekonomiskt självständiga och att de därför vill att vardera parten behåller sina saker vid bodelning. Det kan också förhålla sig så att en eller båda av praktiska eller sentimentala skäl inte vill riskera att bli av med viss egendom.

All egendom undantas

Ett samboavtal kan innebära att all egendom undantas från bodelningen. Effekten blir helt enkelt att den sambo som äger respektive tillgång behåller sina saker vid bodelningen. Saker som ägs med samäganderätt delas. Låt säga det fiktiva paret Emma och Erik som är sambor enligt definitionen i 1 § sambolagen.  

De skriver ett samboavtal som innebär att reglerna om bodelning i sambolagen inte ska gälla mellan dem. Emma och Erik köper en villa tillsammans (med hälften vardera) där de bosätter sig. Några år senare flyttar dock Emma därifrån. På grund av Emmas och Eriks samboavtal ska de inte bodela det gemensamma bohaget och bostaden. Däremot har de villan med samäganderätt och därför ska de dela lika på den. Antingen får Emma och Erik sälja villan eller så får den ena parten lösa den ut den andra.

Partiellt undantag

Samborna kan också avtala om att bara viss egendom ska undantas från bodelningen. Avtalet kan innebära att en viss specifik tillgång, exempelvis en tavla eller dator, ska undantas från bodelningen. Samborna kan också avtala om att bostaden ska undantas medan bohaget ska ingå, och tvärtom. Samborna kan även komma överens om att tillgångar som skaffats på ett visst sätt ska undantas.

Tillgångar som samborna får genom arv, testamente eller gåva kan exempelvis vara undantagna från bodelningen. Normalt är dessa tillgångar ändå inte samboegendom eftersom de inte kan anses ha skaffats för gemensam användning. Men genom att undanta dem i ett samboavtal är samborna säkra på att de inte kommer att ingå i en bodelning. Vid en bodelning ska samborna dela på all samboegendom utom den egendom som är undantagen från bodelningen enligt samboavtalet.

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Telefon:

Info@justiflex.se

Måndag - fredag 10.00 - 18.00

Lördag 12.00 - 16.00

Våra digitala tjänster kan användas 24/7

FÖLJ OSS

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Är du rikare än din sambo? Skaffa ett samboavtal Läs mer »

Många registrerade äktenskapsförord är inte giltiga

Se upp! Många registrerade äktenskapsförord är inte giltiga

Ett äktenskapsförord om egendomsordningen är ett betydelsefullt avtal med verkan på lång sikt. Genom ett äktenskapsförord kan makar avtala om egendom ska vara giftorättsgods eller enskild egendom. Det framstår därför som naturligt med särskilda formkrav för avtalets giltighet. Enligt 7 kap. 3 § 2 st. äktenskapsbalken ska ett äktenskapsförord upprättas skriftligen, dateras och undertecknas av båda makarna eller de blivande makarna.

Vidare ska ett äktenskapsförord registreras hos Skatteverket. Ett äktenskapsförord som har slutits mellan makarna gäller från äktenskapets ingående, om det ges in till Skatteverket inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförordet först från och med den dag då det ges in till Skatteverket.

Många felaktiga äktenskapsförord registreras

Varje år registreras omkring 10 000 äktenskapsförord. Många äktenskapsförord upprättas av makar som fått hjälp av en advokat, jurist eller annan sakkunnig person. Till skillnad från vad som gäller i många andra länder är kvalificerad hjälp inte ett krav för att ett giltigt avtal ska kunna ingås. Med tanke på avtalets betydelse och konsekvenser är anlitande av expertis dock att rekommendera.

Om makarna skriver ett äktenskapsförord på egen hand kan det hända att förordet får ett innehåll som är oklart eller rentav strider mot vad ett äktenskapsförord får innehålla. Vid en systematisk genomgång av äktenskapsförord, som finns intagna i äktenskapsregistret, kan man dessvärre finna en del förord för vilkas innehåll eller giltighet det måste sättas ett frågetecken. 

I examensuppsatser från Juridicum i Uppsala 2006 och 2013 fann Wallen respektive Karlsson att innehållet kunde ifrågasättas i 35 % av de äktenskapsförord som registrerarats under en viss period.

Låt en advokat eller jurist upprätta äktenskapsförordet

Man kan fråga sig varför tvivelaktiga förord ens tillåts registreras. Högsta domstolen har dock i ett rättsfall (NJA 1997 s. 37) uttalat att “Det inte ankommer på domstolarna att pröva vilken verkan ett äktenskapsförord har; endast de formella förutsättningarna ska prövas.” Registreringen uppfattas säkerligen av makarna som en garanti för att avtalet verkligen gäller. Men för att ett äktenskapsförord ska bli giltigt, krävs att innehållet är av ett visst slag. Äktenskapsförordet ska klart peka ut vilken egendom som ska vara ena makens enskilda. Det kan t.ex. vara ett bestämt antal aktieslag i ett börsbolag. 

Att äktenskapsförord registreras utan att den egendom som ska vara enskild är klart definierad medför en rättsosäkerhet för båda makarna. Ett exempel är att den ena maken strax före ansökan om äktenskapsskillnad placerat alla sina tillgångar på ett bankkonto som enligt förordet ska utgöra enskild egendom. Om ett sådant äktenskapsförord skulle vara giltigt hade ju maken själv kunnat bestämma hur mycket av hans tillgångar som ska hållas utanför bodelningen genom att sätta in pengar på kontot. Även den make som tror sig ha rätt att ensidigt påverka storleken på sin enskilda egendom kan således drabbas när det visar sig att det inte är möjligt att med rättslig verkan ingå avtal med ett sådant innehåll.

Numera skrivs många äktenskapsförord tyvärr utan hjälp av en juridisk kunnig person, ofta genom att makarna använder sig av olika blanketter som går att ladda ned från nätet. Att registreringen inte automatiskt medför att äktenskapsförordet inte gäller framgår bland annat av RH 2009:49. Vid äktenskapsskillnad åberopade mannen ett registrerat förord. Hustrun invände dock att hon inte undertecknat ett sådant avtal. Hovrätten konstaterade att den som påstår att avtal ingåtts har bevisbördan för detta. Mannen kunde inte med “övervägande sannolikhet” visa att avtal förelåg. Följden blev att man vid bodelningen bortsåg från äktenskapsförordet.

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Telefon:

Info@justiflex.se

Måndag - fredag 10.00 - 18.00

Lördag 12.00 - 16.00

Våra digitala tjänster kan användas 24/7

FÖLJ OSS

© 2025 Justiflex AB. Godkänd för F-Skatt.

Många registrerade äktenskapsförord är inte giltiga Läs mer »